Det är lördag förmiddag och jag sitter i min lilla grotta till lägenhet med tankarna i ett kollegialt samtal som vi hade för ett par dagar sedan.

När vi startade vÃ¥rt nuvarande valtema gjorde vi det genom att arrangera en fejkade paneldebatt med tre pÃ¥hittade partiledare. Det var jag och tvÃ¥ kvinnliga kollegor som diskuterade betygens vara eller icke vara. Det som gjorde att debatten kom upp som samtalsämne i personalrummet var en grej som hände precis pÃ¥ slutet. När vi pratat färdigt och skulle lämna “tv-studion” (ett av skolans större klassrummen) började eleverna skandera “Heja Killfröken”. I (vissa av) mina kollegors ögon berodde det pÃ¥ en förvrängd syn pÃ¥ män och kvinnor som bor hos vÃ¥ra elever. Att de helt enkelt tycker att jag är cool pÃ¥ grund av att jag är man. Det här är en sak som jag har svÃ¥rt att förhÃ¥lla mig till. Ã… ena sidan inser jag att det mycket väl kan vara sant men Ã¥ andra sidan vill jag tro att jag lagt ner mÃ¥nga timmar pÃ¥ att bygga relationer till mina elever och att det här är frukten att skörda.

Kan det vara så att elever behandlar manliga och kvinnliga lärare olika? Och är det en bra sak som i pluralismens namn bör anammas eller är det något som i jämställdhetens namn bör bekämpas? Jag kan inte bestämma mig för vad jag ska tycka.

Digga!
Sprid via Facebook
Sprid via Delicious
Sprid via LinkedIn
Sprid via Technorati
Sprid via Twitter
 

När ett barn är mellan sex och tolv månader händer någonting i hjärnan. Den liksom exploderar, på sätt och vis.

Bara i Språkcentrum bildas tiotusentals nya synapser, varje sekund. Det skulle kunna vara både mycket och litet. Om man inte jämför med vuxnas hjärnor, vars synapsbildning är så ofantligt långsam att man fram till för bara något år sedan trodde att den inte fanns alls. Men under ett par månader framåt slutet av ditt första levnadsår exploderar det alltså i huvudet på dig. Bara sådär.

Forskare (inom neurologiområdet) menar att det här är en genetiskt styrd process som följs av en miljöstyrd motprocess. Alla de nya synpaser som inte används i modersmållet faller bort ganska snart igen. (Läkaren och forskaren Hugo Lagercrantz beskriver hjärnan som en djungel som ständigt gallras.)

Med andra ord var du, i dina ungdomsdagar, kapabel att lära dig precis vartenda språk som finns. Men du valde att fokusera på ett, som sedan blev ditt modersmål.

Mina enda reflektioner (hittills) är dessa:
Vad får det för konsekvenser för barns lärande?
Vad säger pedagogiken om tanken att människan för varje dag som går blir allt mer obildbar?
Är det ett argument för en väl utbyggd (och kanske rent av obligatorisk) förskola?

Digga!
Sprid via Facebook
Sprid via Delicious
Sprid via LinkedIn
Sprid via Technorati
Sprid via Twitter

Ett av de allra starkaste minnena jag har från min egen skolgång är hur innerligt otrevliga jag tyckte att de äldsta eleverna var. Jag var kanske nio år gammal när detta inträffade. De var kring tolv. Snabbspolning fram till min egna lärargärning och en incident som inträffade tidigare i förmiddags.

En av mina elever (som är en av skolans yngsta) stÃ¥r ute pÃ¥ skolgÃ¥rden – alldeles intill grässlänten som blivit supersnabb iskana – och storgrÃ¥ter. Jag gÃ¥r fram för att trösta när jag fÃ¥r veta att det är nÃ¥gon av de äldre eleverna som har knuffat ner honom för backen. Jag ser mitt nioÃ¥riga själv i den situationen. Samtidigt ser jag mina fd VFU-elever längst upp i backen. De leker och har kul pÃ¥ ett sÃ¥nt där innerligt sätt som gör att man faktiskt vet att de inte vill nÃ¥gon illa.

Jag går upp och får mitt i högen av sprattlande ben, luftburna mössor och yrande snö tag i en killes uppmärksamhet.
Jag: Du, ni får ta det försiktigt med småbarnen.
Han (elva Ã¥r gammal): Jo, men det är ju sÃ¥ här att vi leker en lek där man ska knuffa ner varandra…
Jag: Jag ser det. Och jag ser verkligen att ni har kul. Men försök att komma ihåg hur det själv var när man var liten.
Han (eftertänksamt): Jo… Han vänder sig till sina kompisar. Kan vi inte ta det försiktigt med dom smÃ¥ dÃ¥?
Hon (en jämnårig klasskamrat som just har kravlat sig upp för backen): HAALLLÅÅÅ! LYSSNA UPP EN STUND!
Han (nu med hög röst): VAR LITE SOLIDARISKA DÅ! DOM SMÅ BARNEN KANSKE VILL VARA MED MEN INTE SÅ MYCKET! VI KAN BROTTAS MED VARANDRA ISTÄLLET!

Förutom att mitt lärarhjärta brister över hur socialt kompetenta elever kan vara när man bara låter dom så kan jag inte låta bli att tänka när jag så småningom får stämpla ut och pendlar hemåt. Har killen i isbacken samma läskiga upplevelser av äldre skolkamrater som jag? Finns det någon som inte har det? Är det ett krav för att kunna förstå hur det är att vara den svagare parten i en påtvingad kontext? Vad är det som gör att mina elever vid så ung ålder förstår det som mina skolkamrater inte hade en susning om?

Digga!
Sprid via Facebook
Sprid via Delicious
Sprid via LinkedIn
Sprid via Technorati
Sprid via Twitter
 

I somras tog jag en tur till en liten fiskeby (som enligt google maps ligger tre mil rakt ut i havet!) med knappt 200 invånare. Det är lördag eftermiddag i ett land som inte är mitt hem och i närbutiken har en betydande andel av byborna spontansamlats. I kaoset ser jag två syskon som verkar tjata på sina föräldrar om glass. (Ingen språkbarriär i världen kan maskera barn som tjatar på sina föräldrar!) Förr eller senare lyckas de så klart och en segerdans utbryter vid frysdisken. Precis intill står ölkylen och fyra unga killar. En av dem ger sig in i barnens segerdans och jag får en känsla av att alla känner alla i den här byn. Fast på ett bra sätt.

En kort stund senare är det över men jag hinner ändÃ¥ räkna ut att min egen hemstad är tusentals gÃ¥nger folkrikare – men ändÃ¥ betydligt fattigare. Hur kommer det sig?

Jag börjar ana att människan inte är konstruerad för att leva i större sammanhang än den lilla fiskebyn som jag nu har lämnat. Så här i efterhand tänker jag likadant om skolan. Min först VFU-skola (praktikskola) var fem gånger så stor som den här byn. (Föreställ dig att som nybliven sexåring göra den verkligheten till din egen.)

När blev det ett pedagogiskt mål att bygga skolor så stora som möjligt? Är en skola med 1000 elever lika bra som fem skolor med tvåhundra elever var?

Digga!
Sprid via Facebook
Sprid via Delicious
Sprid via LinkedIn
Sprid via Technorati
Sprid via Twitter
Taggad med:
 

Det är eftermiddag och jag har en lektion med nio-, tio- och elvaåringarna som kretsar mycket om ursprungsfolk. Vi glider in på Sydamerika när en följande episod utspelar sig:

Jag: Och sÃ¥ har vi ju Mayaindianerina som levde….

Elev (pojke, elva år): Vadå Manga-indianer?

Det fick mig att tänka. Självklart borde det finnas mangaindianer! Men hur ser de ut?

Digga!
Sprid via Facebook
Sprid via Delicious
Sprid via LinkedIn
Sprid via Technorati
Sprid via Twitter
 

Här ska ni få en tankenöt som jag går och bär på:

Att utbildningsmiljön (= villkoren, verktygen, klasskamraterna och sprÃ¥kförmÃ¥gan etc.) är avgörande för lärandet verkar de flesta vara överens om. Men hur kan dagens utbildningsmiljön göra eleverna till dugliga medborgare i framtidens samhällsmiljö? Vi förväntar oss ändÃ¥ att den undervisningen vi ger ska fÃ¥ eleverna att en dag kunna lösa utmaningar som vi idag inte ens känner till…

Jag känner till en teorifarbror som har ett svar men jag vill inte säga så mycket om den saken nu. Fortsättning följer efter helgen!

Digga!
Sprid via Facebook
Sprid via Delicious
Sprid via LinkedIn
Sprid via Technorati
Sprid via Twitter
Taggad med:
 

Idag börjar en konferens om hur man kan öka kreativiteten hos barn och unga. Den pågår i Göteborg och kommer att gästas av dels ledande experter på området och dels europeiska makthavare. 300 personer allt som allt. Som en del av det svenska ordförandeskapet.

“The aim is to promote the exchange of experience and knowledge on how public investments can help to ensure that children and young people’s right to culture in all forms is guaranteed.”

Så skriver arrangöern på konferensens sin webbsida. Lite senare på samma sida konstaterar de detta:

“Today children and young people are, to a great extent, not only consumers but also producers in the new media landscape.”

Min fråga är denna: Varför har jag inte hört något förrän idag? Vad är meningen med en fin konferens om man inte anstränger sig för att få folk att veta!? SEN NÄR ÄR DET ETT LITET FÅTAL SOM BEHÖVER TÄNKA I DEN HÄR BANORNA!!??

Digga!
Sprid via Facebook
Sprid via Delicious
Sprid via LinkedIn
Sprid via Technorati
Sprid via Twitter
 

Förmiddagsrast på Pittoreska Skolan.

Elev (sju år gammal): Killfröken, jag undrar en sak.
Jag: Mmmm…
Elev: Det handlar om Döden…
Här fångar eleven min uppmärksamhet. Vad ligger bakom frågan? Har någon äldre anhörig nyligen dött? Kanske en älskad hamster? Eller är eleven själv rädd för att dö? Oro inför döden är vanligare än vad man tror hos småfolk med typ (åtminstone) 106 år av sina liv framför sig.

Jag: Okej, fråga på.
Elev: När man dör, varför ska man ligga i en skattkista då?
Pfew!

Digga!
Sprid via Facebook
Sprid via Delicious
Sprid via LinkedIn
Sprid via Technorati
Sprid via Twitter
 

Förmiddag pÃ¥ altanen som överblickar skolgÃ¥rden. Ett par rastvaktande kollegor dricker kaffe när jag passerar. Av nÃ¥gon anledning fastnar jag hos dem (det började med att jag skulle boka in ett vikariat men sÃ¥ gled vi ifrÃ¥n ämnet…) En kort stund senare kommern en av skolans nioÃ¥ringar fram tiill oss lätt besvärad.

Kolelga: Vad vill du?
Nioåringen: Euhm, jag har en fråga till Killfröken.
Jag: Jaha. Visst, fråga på du.
Nioåringen: Har du odlat ditt skägg eller har det bara växt?

Jag förstår fortfarande inte frågan. Jag har sedan dess försökt att tränga mig in i ungens skalle och begripa hur skägg, enligt eleven, uppstår. Den som har en teori är mer än välkommen att förklara.

Digga!
Sprid via Facebook
Sprid via Delicious
Sprid via LinkedIn
Sprid via Technorati
Sprid via Twitter
 

Det är eftermiddag och strålande sol. På altanen som överblickar skolgården sitter jag och Lillebror och pratar om vad man gör i skolan. Att vi för ett par dagar sedan inte kände varandra känns smått otroligt. Nu är han som vilken elev som helst, fast kortare. Mitt i vårt samtal ramlar en äldre elev med sin trampcykel (nio år gammal) på skolgården. Det är ett ganska spektakulärt fall så en kollega går fram och ser hur det gick. Jag märker att Lillebror är lite orolig.

Lillebror: Vad hände?
Jag: Han trillade.
Lillebror: Slog han sig?
Jag: Han kanske behöver ett plåster men det var nog inte så farligt.
Lillebror (smakar pÃ¥ frasen): …”inte sÃ¥ farligt”.
Jag: Det gick nog bra.
Lillebror: Näe.
Jag: ?
Lillebror: Han cyklade.
Jag: Mmmm, men det gick nog bra.
Lillebror (bestämt): Nej. Han cyklade ju.
Jag: Vad menar du?
Lillebror: Han gick inte, han cyklade.
Jag. Jaha, men alltsÃ¥ …”det gick nog bra” är en sak man säger när en person slÃ¥r sig fast inte sÃ¥ farligt.
Lillebror (fundersamt): ….Varför dÃ¥?

Digga!
Sprid via Facebook
Sprid via Delicious
Sprid via LinkedIn
Sprid via Technorati
Sprid via Twitter