Så har ett hundratal lärare angjort Stockholm och Bålsta för Lärardagarna. (Kreativitet var visst temat.) Samtidigt, i en annan del av stan, träffas världens ledande barncancerforskare för att konferera på temat neuroblastom. (Ryktet säger att Elizabeth Blackburn, som 2004 fick sparken från president Bushs bioetikråd och fem år senare fick Nobelpriset i medicin, är i stan!) Det är en elakartad tumörsjukdom som sätter sig i buken på spädbarn. Näst efter hjärntumörer är det den barnsjukdom som har absolut sämst prognoser. Ungefär hälften överlever.
Mitt budskap till Blackburn och de andra läkarna borta på Barnhusgatan är detta:
Om ni fixar så att kidsen får leva och frodas så fixar vi så att de växer upp till kreativa samhällsmedborgare, kapabla att ge resten av mänskligheten samma chans. Deal?
Jag har bara läst den en gång och det var , om jag ska vara helt ärlig, inte med världens största uppmärksamhet. Men jag minns att jag föll pladask för den mycket Astrid Lindren lika skildringen av det naturligt starka barnet. Enkelt sammanfattat går handlingen ut på att Den Lilla Döden besöker en liten flicka och möts på ett ovanligt sätt. Istället för oförstånd och ovilja blir flickan glad över att ha funnit en ny lekkamrat. Flickans bemötande tvingar Den Lilla Döden att ifrågasätta sin existens och plötsligt ser han sig själv och sin uppgift i ett nytt ljus.