2007 February

När nyfikenhet är dåligt.

Kategori: Dessa ungar!

Scenen är matsalen. Tidpunkten är sexåringarnas mellanmål. Skådespelarna är Killfröken, Diamantflickan (hennes ögon är de isblåaste jag någonsin sett!) och Provarungen.

Diamantflickan kommer fram med något visst, lite pillemariskt, över sig. Jag förstår att min matlust är på väg att gå förlorad. Så jag lägger ner min kaviarmacka väl medveten om att den kommer sluta i komposten.

Diamantflickan: Killfröken, vet du vad Provarungen har berättat…. (Hon blir tyst och spärrar upp ögonen samtidigt som hon slår händerna på munnen som om hon inte fick avslöja Provarungens identitet)… Euhmmm, vet du vad jag bara vet så där?

Jag: Nej, det vet jag inte. Vadå?

Diamantflickan: Att om man skulle smaka på bajs, då skulle det smaka bajs i munnen i tre veckor! (Hon börjar gapskratta och går därifrån). Mittemot mig sitter Provarungen och käkar på en smörgås och fnissar något enormt.

Jag frågar er: Vad gör man?

Al Gore hade varit stolt

Kategori: Genier Spekulerar

I samband med sagoomröstningar på Moderna Skolan presenteras en samling sexåringar för en nyutgiven saga varje dag. Politiskt korrekt så man spyr handlar en om bilar, bensin och behovet av alternativa drivmedel. En kille (med två hippie-konstnärsföräldrar) sitter med. Efter sagan frågar Fröken lite grann om miljön för att följa upp sagans budskap.

Fröken: Kan någon komma på något sätt att förflytta sig utan att förstöra miljön?

Barnen sitter tysta ett tag.

Konstnärsgrabben: Bobbycar!

Homohets ja tack

Kategori: Dessa ungar!

Jag är på VFU (praktik) på Mångkulturella Skolan och har dagen till ära fått erbjudande om att vara med på en rytmiklektion. För de som, liksom jag, inte haft rytmik i skolan kan jag snabbt berätta att det är som musiklektioner fast med inslag av dans och rörelse. Ungefär. Den manliga läraren inleder med “ibland är saker vanligt och inbland är saker ovanligt” och fem minuter senare har han bekännt inför barnen att han är gift med en man därför att han hittade en kille som “är så HIMLA rolig”

En flicka (åtta år gammal) vet att jag bor med Killkompis och frågar mig efter rytmiklektionen.

Flicka: Killfröken! Är du och Killkompis gifta?

Jag (helt paff): Nej…

Flicka: När ska du och Killkompis gifta er?

Jag: Euhmmm, alltså…. Vi ska inte gifta oss, vi bara bor ihop.

Flicka (fundersamt): Sover ni i samma säng?

Jag (pedagogvarning på gång): Nej, jag och Killkompis sover inte i samma säng. Vi städar ihop, lagar mat ihop och äter ihop men ingenting mer.

Flicka (glad över att förstå): Jaha! Det låter mysigt!

Hon går glatt vidare och jag står kvar och undrar vilken roll min rumskamrat spelar i hennes föreställningsvärld.

Taggad med: HBT • rast • Rytmik

3000 tecken för att beställa nudlar

Kategori: Genier Spekulerar

Ute ligger snön tung och inomhus samlas (återigen) en samling rastlösa sexåringar. Det är som upplagt för djupa diskussioner kring livets bekymmer.

Jag sitter och berättar folksagor från Afrika. Efter ett tag tar sagorna slut och skaran barn som jag har fångat i mitt våld gapar efter mer. I brist på annat fiskar jag mer av en slump upp en lapp ur min bakficka som annonserar kinesiska nyårets start. Efter ett par kommentarer om det humoristiska i att uppkalla ett år efter en gris lägger en av de mer uppmärksamma barnen märke till tecknena som kinserna kör med.

Flicka: Killfröken, vad står det?

Jag: Jag vet inte, det är inte ett alfabet jag förstår. (Pedagogvarning på gång…) Förstår du något av det här?

Flicka: Nej, inte precis. Men jag gissar att det står något om en gris. (Smart tänkt.)

Kompis: Men alltså, Killfröken, KAN dom ens bkstäverna i det landet?

Flicka (hakar på sin kompis tankegång): Vet du, jag undrar vad barnen i det landet får lära sig i skolan egentligen…

Kompisen: Jag tror bara de har rast i skolan där…

Taggad med: barnkultur • högläsning • Språk • utbildningsvetenskap

Kraften i rastlöshet

Kategori: Dessa ungar!

Klockan är runt halvtvå, barnen har inte varit ute sen tiotiden och en del börjar tröttna men är för lata för att gå ut. En LÅNG lunchrast avverkad inne i klassrummet sätter sina spår.

Flicka (sex år gammal): Åh, jag har ingenting att göra!
Jag (planlöst): Titta Flicka, en myra på golvet.
Flicka: Ja men Gud, den måste ju ha ett paraply.

Flickan kastar sig på golvet och börjar skissa på idéer till myrans paraply…

Taggad med: fritids • lek • teknik

En observation

Kategori: Killfröken Analyserar

Det här är kanske inte ha ha-funny men ändå en trevlig liten observation. Jag är vikarie på Moderna Skolan (och har en egen klass om 23 åttaåringar. Läraren har varit sjuk i ett par dagar och därför är högläsnignsboken slut så jag får uppgiften att välja en ny. Jag väljer en bok om en drake som verkar någorlunda ny och spännande (boken, inte draken). Utan att läsa igenom den tar jag med den upp till klassrummet och när det är dags för högläsning sätter sig barnen på mattan och jag läser högt

Det visar sig att boken handlar om en liten mini-drake som vill vara stor men oavsett vad han gör förblir han liten. Barnen lyssnar allihopa intresserat och jag känner mig nöjd med mitt val av bok. Efter ett bra tag kommer jag till textraden “Liten är fin” och ett sorl går genom klassrummet. Eller snarare ett sorts obeskrivligt läte, som ett flämtande fast mer tankfullt, från barnen som jag inte riktigt kan skildra rättvist i text. Ungefär som om barnen identifierar sig med draken och själva vill vara stora men i den lilla menigen får bekräftelse att de är fina trots att de själva är små i mångas ögon.

Jag hade i den milisekunden en uppenbarelse av snudd på religös art om hur vi kanske behandlar barnen helt fel. Kanske borde man prata mer om varför de har en sån tur att vara både stora och små samtidigt (egentligen är alla barn det mer eller mindre). I vilket fall har jag aldrig tidigare känt så starkt att jag älskar en hel klass simultant som den stunden, allting utan att de märker något.

Det känns som att jag gör en superstor sak av något som inte ett enda av de barnen kommer ihåg men så är det ofta i det här yrket har jag märkt.

Taggad med: barnkultur • högläsning • litteratur • svenska

Ta inte åt dig!

Kategori: Dessa ungar!

Jag vikarierar på fritids på skolan jag gick på när jag var liten. Jag och en kollega (60+ år gammal) som är min gamla fritidspedagog håller en avdelning ihop. Vid mellanmålet har hon en tradition av att ge barnen någon sorts gåta för att bestämma i vilken ordning de får komma in i matsalen. Dagens gåta är “Vad har jag och Killfröken gemensamt?” (vi har likadana hundar, hur baren nu ska kunna veta det).

En pojke (nio år gammal) vet om att jag gått på skolan när jag var liten och att min kollega jobbade på skolan då. Han räcker upp handen ivrigt.

Pojke (tvärsäkert): Ni var klasskamrater på den hör skolan!

Taggad med: fritids • gåtor • mellanmål

Auktioriteten

Kategori: Dessa ungar!

Jag jobbar på en förskola, det är sommar och livet leker. Kontorsråttan jobbar inne och tittar ut. Jag äter mellanmål med barnen utomhus i skuggan och har det riktigt skönt. En pojke (fyra år gammal) med ett fantastiskt sinne för fantasi har jagat mig hela dagen om att leka. Så han och jag tar gårdens stora gräskulle i besittning som vårt piratskepp. Jag är kapten och och ett par av barnen är pirater som letar efter skatter. Piratflickan i utkikstornet (trädet på kullens topp) styr oss hit och dit över hela gården i jakt på skatterna

Efter ett bra tag tar jag en paus och skickar barnen på att leta efter en magisk skatt på andra sidan gården medan jag pratar med kollegorna när piratpojkens mamma kommer för att hämta honom. Utan att upptäcka sin mamma kommer han springande till mig med resten av priatbestättningen i följe.

Pojke (med militärisk disciplin): Kapten! Vi har gjort färdigt vårt uppdrag, kapten! Vad ska vi göra nu, kapten? Vi gör allt som du säger, kapten!

Mamman ger mig den där vad-har-du-gjort-med-mitt-barn-blicken. Jag börjar lite halvnervöst förklara vår improviserade lek som spårat ur i en monumental maktövning med effekten att fröken lika gärna kunnat vara diktator i ett mindre, sydamerikanskt land någonstans. Mina nervösa förklaringar verkar få effekt.

Mamman (tankfullt): Om han ändå bara kunde vara sån när han är hemma….

Taggad med: Förskola • rast

Repris: Vaktisen

Kategori: Genier Spekulerar

Flicka (sju år gammal) till vaktmästaren: Vad heter du?
Vaktis: Jag heter Carlos.
Flicka: Nej, men alltså…Vad heter du?
Vaktis: euhm…Carlos?
Flicka: Heter du det?
Vaktis: Jaaa…..
Flicka (förvånat): Men alltså, heter du Carlos?
Vaktis (som saknar pedagogens tålamod och börjar tröttna): Ja det gör jag

En stund senare kan läraren inte hålla sig och frågar varför flickan frågat så många gånger.

Flicka: Men alltså, heter han inte Vaktmästaren då eller?

Taggad med: rast • Vaktmästare

Brandvarnaren

Kategori: Dessa ungar!

Jag är och jobbar på en förskola med 14 barn i åldrarna 3-5. Vid frukost samtalar vi om lite av varje, som brukligt. Efter ett tag pratar vi om brandsäkerhet (man kan inte börja tidigt nog!) och jag påpekar at det sitter en brandvarnare i taket ovanför oss. Noga studerar barnen hur den fugerar även om det inte brinner. Alltså sitter den bara där och blinkar lite då och då för att visa att den inte tagit slut på batterier (antar jag).

En pojke (tre år gammal) börjar efter ett tag pipa när brandvaranaren blinkar.Han börjar gapskratta och fortsätter pipa varje gång den blinkar. Under resten av frukosten är pojken fullständigt okontaktbar. Han har på något sätt skapat en stabil vänskap med brandvarnaren ovanför hans huvud.

Frågan är om inte en mental coach vore på sin plats här….

Taggad med: Förskola • frukost

Killfrökens Blogg

För att skolan är mer än mobbning, maktmissbruk och missförhållanden

När nyfikenhet är dåligt.

Al Gore hade varit stolt

Homohets ja tack

3000 tecken för att beställa nudlar

Kraften i rastlöshet

En observation

Ta inte åt dig!

Auktioriteten

Repris: Vaktisen

Brandvarnaren

Sagan om Killfröken

Senaste inlägg

Barnsliga länkar

Övriga länkar

Skoliga länkar

Inlägg sorterade på kategorier

Gå till inlägg som tar upp:

Killfrökens flöde