Solen skiner, det är 16° varmt och en hel del barn är lediga på förskolan där jag dagen till ära vikarierar. Strax innan tio går vi ut på gården tillsammans med de andra avdelnignarna. Alltså är vi ungefär sex eller sju pedagoger ute med omkring 50 barn. En tjej (tre år gammal) som just flyttat till den här förskolan som jag bara kan namnet på känner tydlgien till mig ganska väl och kommer gapandes över hela gården, fullkomligt överlycklig
Mask-majorskan: Killfröken! Kolla vad jag har hittat! Jag har en mask!
Mycket riktigt håller hon daggmask jag misstänker är död i sin hand.
Jag: Vad fin? Var har du hittat den?
Mask-majorskan: I duschen där hemma!
Jag: Okej….. hmmm… men du, ska vi inte hitta en kompis till den?
Mask-Majorskan: Joooooooo!!!
SÃ¥ mycket riktigt hittar vi den jordigaste biten av gÃ¥rden och säter igÃ¥ng och gräver med varsin spade och en hink preparerad med jord, grus och gräs (“Det är himmlen för en mask”). En efter en ansluter sig de andra barnen och rätt vad det är har jag ett koppel om Ã¥tta barn involverade i vÃ¥r maskletarlek medan de andra fröknarna stÃ¥r och dricker kaffe i solens soligaste fläck. När nummer nio, som leker pÃ¥ trehjulingarna att han är en tjuv och de andra är poliser, ansluter sig ställer han samma orginella frÃ¥ga som hans sju föregÃ¥ngare ställt.
#9: Vad gör ni?
Mask-majorskan: Vi letar efter maskar. Vill du vara med?
#9: Näääää! Usch. Maskar kan man ju inte äta….. (lÃ¥ng tystnad)….. Hjälp! Polisen kommer ju!
Mask-majorskan: Fjantiga pojkar!
(I vårt maskletarlag ingår fem pojkar förresten.)
När vi efter dryga en och en halv timma hittat flera maskar är barnen fullkomligt lyriska över vår fångst. Lagom tills det är dags att släppa ut de som fortfarande lever börjar Mask-majorskan, som lett vår grupp med järnhand inse att jag kommer att avsluta leken och hittar en ny vändning.
Mask-majorskan: Kolla, Killfröken! Jag har hittat en spindel.
Jag: Euhm, jaha?
Mask-majorskan: Nu ska den få hoppa ner i min maskgrop och brottas! Vem tror du vinner?
Först nu ser jag framför mig hur min mask-kompis som jag trodde var en söt liten treÃ¥rig flicka med gulliga fräknar egentligen är Djävulens och Liemannens oäkta dotter….Solen lyser, vÃ¥ren är kommen, fÃ¥glarna kvittrar och mot mitt ansikte känner jag en kall vindust. Dödens vindpust. Inget blir nÃ¥gonsin som förr. Pandoras ask är öppnad.
(Lyckligtvis lyckades jag övertala Mask-majorskan, som nu fått sig en plats på listan bland mina favoritelever, att inte utsätta spindeln för något så hemskt och vi lekte roliga lekar resten av dagen.)
