Killfrökens Blogg

Det är torsdag förmiddag och ungarna (sex, sju och Ã¥tta Ã¥r) har arbetspass. Eftersom det är ett tema som fokuserar pÃ¥ kroppen har vi sett en SVT-film om matsmältningen som nu ska Ã¥tergestaltas. En av sexÃ¥ringarna kommer bekymrat fram…

SexÃ¥ringen: Killfröken….
Jag: Mmmm
Sexåringen: Hjärtat ska vara rött, det vet jag. Men vilken färg har lungorna?
Jag (mäkta stolt över att jag tror mig ha ett svar): Grå!
Sexåirngen (märkbart nöjd): Jaha, tack!

Ett par minuter passerar…

Sexåringen: Killfröken!
Jag: Mmm…
Sexåringen: Vilken färg har magsäcken då?
Jag (tar mig för magen samtidigt som jag försöker tänka efter): jag vet faktiskt inte, vad tror du?
SexÃ¥ringen (gravallvarligt): Jag har aldrig kollat… 

Visste ni att en vanlig mäniska under ett år producerar ungefär 90 kilo bajs?

Den här berättelsen är några månader gammal. Det var en tidig morgon och jag fick äran att öppna på Moderna Skolans fritids. Det är den tiden på året när man kan äta frukost och samtidigt njuta av soluppgången. Om bara några veckor kommer solen vara upp redan när man vaknar.

Det är lugnt när vi går till frukost eftersom det bara är jag och fem ungar varav den ena är diamantflickan (sju år gammal). Vi sätter oss vid samma bord och äter. En efter en droppar fler elever in när vi äter vår frukost och beundrar solen.

Diamantflickan: En gÃ¥ng sÃ¥g jag en annan sol…
Jag: Hur menar du?
Diamantflickan: Det var liksom vid solnedgången och den var helt orange
En Annan Frukostunge: Men, var det inte samma sol fast på ett annat sätt?
Diamantungen (drygt irriterat): Nej.
Jag (förvirrat): Men, det finns väl bara en sol?
Diamantungen (med en ny syn på vuxenvärlden): Verkligen inte! Killfröken, du borde verkligen veta att alla stjärnor är en annan sol. Där jag var, i Marocko, har dom en annan stjärna som sol och de var helt orange vid solnedgången. Herre gud!

Det är förmiddag och lugnet ligger lugnt över Högskolan. På schemat står litteraturdiskussioner. Utanför salen sitter ett par klasskamrater så jag slår mig ner.

“Vet du vad? Jag har sett den där Bionicle-Filmen ocksÃ¥!”

Inte den kommentaren som man brukar förvänta sig av medstudenter. Bredvid mig upptäcker jag den sexÃ¥riga sonen till en kompis jag pluggar med. Jag har aldrig träffat grabben förut men uppenbarligen ska vi diskutera Bionicle som om vi känt varandra i… tja… sex Ã¥r… En unge som tar för sig med andra ord.

När den mycket gamla och mycket dammiga forskaren kommer och släpper in oss gullar hon lite med grabben så som mormorstyper gör. Inom kort är seminariet igång.

Forskartanten: I dag ska vi ju prata om mobbning. Det har alla förberett sig för, eller hur?
Grabben: *Pysslar med sina legofigurer*
Forskartanten: Vi börjar med Olweus. Han känner ni ju väl vid det här laget…
Grabben (plötsligt engagerad): Inte jag Fröken!
Forskartanten (utan att reflektera över vem hon pratar med): Dan Olweus? Låter det inte bekant?

Det här är en grej som egentligen hände för ett drygt halvår sedan. Jag har liksom inte berättat det för er eftersom lappen försvann i mina shorts. Nu när shortsvädret är framme igen kom så även lappen fram. Det här är berättelsen bakom uttrycket popp-i-lär. Hittills är det bara jag och Den Enda Andra Manliga Lärarstudenten som slänger oss med uttrycket men vi spår att det snart är stort nere på kontinenten.

Det är sensommar och solen gassar på för att göra slut på de sista somriga krafterna. När klockan slår halv slutar lunchrasten för några elever. kvar ute på skolgården blir sexåringarna (totalt runt trettio stycken). Vid det här laget har de hunnit bli varma i kläderna och börjar visa lite större mod. Särskilt mycket mod visas när resten av skolan har lektion. Extremt mycket mod kommer, oavsett vem som står i närheten, från Båkmakarungens håll. Nu leker hon och några av hennes klasskamrater på en klätterställning. Plötsligt kommer de springande i flock mot bänken där ajg sitter och solar.

Barn I Flock (exalterat): Killfröken! Du kommer aldrig kunna gissa vad Bråkmakarungen gjorde!
Jag: Nej, vad roligt. Berätta!
Bråkmakarungen: Jag kunde hoppa från klätterställningen! Och nu är jag kapillär!
Berlinpojken: Euhm… det heter populär… inte kapillär…
BrÃ¥kmakarungen (konfunderat): Jaha, jag visste inte det… (snabbt tillbaka pÃ¥ banan) Hurra! Nu är jag popp-i-lär.

Flocken flockar vidare och kvar står jag, nöjd som få. Märks det att ungarna hade tema Linné i höstas eller? Man kan skoja om dom men visa mig någon annan sexåring som kan ordet kapillär så ska jag ändra mig. Tills dess kommer mina elever nog vara de nördigaste och grymmaste ungarna jag vet.

(Jaa! Jag erkänner, jag kunde inte stava till kapillär när jag började skriva pÃ¥ det här inlägget…)

Pittoreska Skolan ligger i ett område som vissa beskriver som ett tillhåll för konstnärer. Jag är inte helt övertygad om att det är så. Jag har ju aldrig märkt av några konstnärer där, fram tills imorse:

Det är precis slut på morgonsamlingen och dagens elever (32 sex-, sju- och åttaåringar) ska just klä på sig för en lektion utomhus. En flicka (sju år gammal) vill bestämt prata med mig först.

Konstnärsungen: KIllfröken! Du har fel.
Jag (segervisst): Jasså?
Konstnärsungen: Ja. Förra gÃ¥ngen vi hade dig (mer än en mÃ¥nad sedan) sa du att man skulle skissa först när man mÃ¥lar människor men morfar säger att det är fel…
Jag: Men, man kan väl skissa om man vill? Då vet man ju hur det blir och om man ska rätta till något. Eller?
Konstnärsungen: Meh! Morfar är faktiskt konstnär! Det är VERKLIGEN inte du!

Det finns inte mycket jag kan sätta emot…

(P.s: Till den som hittade hit genom att googla “varför är utematte bra” vill jag bara säga grattis. Du är en av de första som hittar hit via Google och som faktiskt kan finna min blogg i närheten av intressant.)

Trevlig helg!

Det pratas mycket om kunskap i skolan. Det finns fin kunskap och sÃ¥ finns det ful kunskap. “Ful kunskap?!” Kanske ni utbrister. Ja, det finns faktiskt ful kunskap. Kolla in Howard Gardners teori om Multipla Intelligenser och jämför med valfritt skolpolitiskt debattprogram anno 2008 sÃ¥ ser du vad jag menar.

Samma diskussion finns inte bland kraven på lärare. Vi ska kunna allt. Och då är jag inte ironisk, allting man kan som lärare kommer förr eller senare till nytta. En sån grej hände idag. jag råkar sätta mig vid samma bord som Vegan Ungen (pojke tolv år gammal). De flesta lärarna orkar inte äta med honom eftersom han saknar den sociala förmågan att urskilja vilka samtalsämnen som är intressanta för åhörarna. Han är en nörd med andra ord. Jag lägger ingen värdering i att de inte tål hans bitvis långa utläggningar eftersom ajg vet att samtliga handledare älskar honom som de älskar resten av ungarna. Särskilt när han har snöat in på krig och stora slag i historien. Jag, vars bästa vänner är exakt lika krigsnördiga, är van. Så jag sätter mig hos honom.

Vegan Ungen: … Och visste du att det var därför som den Brittisk flottan blev sÃ¥ stark trots att de bara hade nÃ¥gra hundra skepp?…. Men en person man verkligen HATAR är Napoleon… Och Britterna la upp en fjärde del av sina skepp pÃ¥ varv i väntan pÃ¥ krig..
Jag: Vänta lite nu? Vad är det för fel på Napoleon?
Vegan Ungen (nappar pÃ¥ mitt “intresse”): Euhm… för att han typ plÃ¥gade sitt folk. Hans dagliga ransoner var ungefär 500% sÃ¥ stora som hans truppers. Hur orättvist är inte det?
Jag (briljerande-pedagog-varning): Men det var ju tack vare honom som vi har just vÃ¥ran kung och ingen annan…
Vegan Ungen (tappar hakan): Va? Var det? Snälla KIllfröken berätta mer!

Ni kan ju gissa hur populär (eller popp-i-lär som Bråkmakarungen säger det) är i det lägret nu. Synd att min VFU är över för denna gång.