Idag tar mina elever sommarlov. Ljuvliga, efterlängtade sommarlov. På Moderna Skolan säger jag farväl för gott till 53 elever och på Pittoreska Skolan är det ytterligare 21. Av någon anledning brukar jag tycka om mina elever extra mycket strax innan de går vidare, vad beror det på?
Hur som helst kommer det ta lite tid innan det känns riktigt bra. Framförallt med de 21 eleverna frÃ¥n Pittoreska Skolan. De har växt upp i en liten och säker bubbla. Nu när de börjar pÃ¥ högstadiet hamnar de pÃ¥ en skola som är tre gÃ¥nger sÃ¥ stor som vÃ¥r. Jag märker pÃ¥ flera av dem att de inte har en aning vad de stÃ¥r inför… En av killarna är orolig att alla andra pÃ¥ skolan ska kalla honom för ett smeknamn som han inte är van vid. Tanken att en stor del av eleverna pÃ¥ skolan antagligen aldrig kommer att märka honom finns inte pÃ¥ kartan…
Ibland önskar jag att jag hade något slags specialtillstånd från Skolverket att låta mina elever gå direkt till gymnasiet. Hade de fått gå ett extra år eller två där hade de klarat sig utan problem. (Mina elever är smarta ju!) Barndom och ungdom handlar inte om att utvecklas till en person. Det handlar om att klara av att växa upp utan att sluta vara den personen man var när man föddes. Äntligen börjar jag förstå varför jag har fler trevliga elever än medmänniskor. Man kan hamna fel på vägen.
Hur som helst är det blandade känslor när jag ser 74 ungar ta ett stort steg närmare resten av deras liv.
Det coola är att på flera av dem märker man att de kommer att göra något stort. Dom har liksom den där utstrålningen som försäkrar att framför dem ligger stordåd, ibland inbillar ajg mig att de också märker det. Oavsett vad som händer med dem är jag så innerligt glad att de får gå igenom i alla fall en del av livet med den oövervinnliga känslan.
Lite lättare blir det att säga farväl när jag tänker på eleverna som kommer nya till hösten. På Pittoreska Skolan har en av dem redan börjat på grund av ett lagbyte sent i säsogen. Även om hon är minst ett år yngre än alla andra på skolan har hon hittat sin plats med en sån otrolig lätthet. Det är som att skolan haft ett stort hål hela tiden som ingen annan märkte förrän hon kom och fyllde det. Redan andra veckan såg hon ut en pojke i trean att förälska sig i. Han är mindre nöjd. Hon är helt eld och lågor.
Hur som helst börjar sommarlovet för mina elever idag och då tar jag också ledigt. Häromdagen köpte jag mig en gitarr som jag ska bemästra tills dess att drivisen återvänder i augusti. Medans jag sitter i skuggan av min korkek och plink-plonkar kommer bloggen inte vara helt död. Starkt influerad av TV har jag valt att göra sommaren till reprisernas årstid. I samband med en uppdatering av min mjukvara försvann 15 månaders bloggande. Under sommaruppehållet kommer de tillbaka en efter en.
Någon gång i mitten på augusti ringer skolklockan igen och då vaknar jag till liv igen. Tills dess önskar jag er alla en högst behaglig sommar. Ta det riktigt lugnt, var vaken riktigt länge och lyssna på Sigur Ròs tills dess att öronen blöder!
