Killfrökens Blogg

Det lilla samhället ett stenkast ifrån Pittoreska Samhället har ett antal gårdar. Idag var det gödslingsdag. Det vet jag eftersom vinden, som idag har varit ovanligt stark, låg på i precis rätt riktning för att vi ska få njuta av doften. Så klart märker även kidsen doften varpå flera går runt och nyper för näsan resten av rasten. Strax efter lunch kommer en av sexåringarna fram till mig med en något besvärad min. Det här är en kille som just flyttat hit från Stora Staden och som bara gått på skolan en dryg vecka.

Storstadskillen: Euhm, Killfröken….
Jag: Ja…
Storstadskillen: Jag tror det är någon som har bajsat.
Jag (osäker pÃ¥ hur jag ska förklara det): …?…
Storstadskillen (bestämt): Men det var INTE jag!

Vi hade en ganska spektakulär olycka på skolgården i eftermiddags. Lång historia kort: två stora röda BRIO-cyklar i ett chicken race med totalt sex elever som förr eller senare rullar runt på asfalten. Resultatet: Egentligen inte mer än ett par skrapsår, trasiga strumpbyxor, sönderrivna jeans (på knäna) och massvis med tårar. Det är i sig inget att blogga om, men uppståndelsen efteråt är desto muntrare.

När barnen plåstrats om och tröstats återvänder någon sorts ordning. Skaran åsåkdare plockar upp hoppstyltor, puttekulor och spadar och återgår till sitt. Kvar står ett par ungar.

Pojke (sju år): Alltså såg du flickan i vår klass? Såg du hennes knä? Det var ju helt blödigt!

Ny arbetsdag (tidigare på terminen) och för mig står ett dubbelpass på schemat. Först lektioner med de äldre eleverna och sedan fritids från mellanmålstid till stängning. Det är de här dagarna som mina ben värker när jag kommer hem. Men så länge som jag är kvar på jobbet står jag mig. Den här dagen är lite extra speciell eftersom jag ska få möta en hel del nya sexåringar. Det här är elever som jag inte känner. Jag gillar nya elever, det är de som gör att man inte faller in i upptrampade fotspår.

Hela sista lektionen med de äldre eleverna går jag och funderar på de nya eleverna. Hur är de? Vilka är syskon till tidigare elever? Liknar de storebror eller storasyster? Eftersom mina nuvarande elever arbetar med en del självgående uppgifter så kan jag kosta på mig att fundera framåt. Samtidigt verkar det som att fler personer tänker som jag. För rätt vad det är öppnas den stora trädörren till klassrummet och kollegan från klassrummet bredvid kommer in. Efter sig har hon ett tåg av Knähögingar.

Kollegan: Där är Killfröken.
Knähögingar (i kör): Jaaaahaaaaa!
Någon enstaka knähöging: Wow!

Tåget tågar ut och mina elever, som så klart tappat arbetsfokuset, återupptar sitt skrivande. En av de äldsta eleverna dröjer kvar med blicken på dörren som just stängts utifrån.

Äldre elev: Har de aldrig varit på zoo eller?

Nu när jag skriver det här inser jag värdet av den typen av samarbete. Den enda aspekten av läraryrket som jag direkt ogillar är ensamarbetet som verkar råda på de flesta skolorna. Man undervisar sina egna elever i sitt egna klassrum och kollegan i rummet bredvid gör detsamma. Där kan vi i grundskolan och på gymnasiet lära oss massvis av förskollärarna. Jag vill jobba IHOP med kollegor, inte BREDVID.

Det är lunchtid och måndag. Frekventa läsare och oskyldiga elever vet att måndagar innebär korv, därav termen korvmåndag. Vid mitt bord sitter fyra nioåringar som jag idag har till elever. Vi pratar om salt och jag briljerar med nördkunskap i området. En elev blir plötsligt entusiastisk.

Berättaren: Vill ni höra något som är helt sant?
Resten: Ja!
Berättaren: En gång var det en elev på den här skolan som bad mattanterna om svart peppar till maten!
Resten (MÄKTA förvånade): Va!?
BerättareN: Jag tror till och med att det var vitpeppar, eller vitlökspeppar!?
Resten (som om det var möjligt att vara ännu mer förvånad): VA!?

Jag vet inte om det säger mer om maten i skolan eller om mina elevers totala kryddfascism…

Det här med läs- och skrivinlärning börjar mer och mer bli en del av läraryrket som jag gillar. Det finns en hel del imponerande sidor i hur barn lär sig läsa och skriva. För det första är det ingen som vet riktigt säkert hur man lär sig läsa och skriva. Nu kanske jag trampar någon forskartyp på tårna men det förefaller fortfarande något av ett mysterium. För det andra är det riktigt coolt hur barn kan ta superkliv under loppet av bara några veckor.

Det är seneftermiddag och jag vikarierar på fritidsklubben. Det är fritidsverksamheten för de äldre eleverna vars mål är träna eleverna i självständighet. Av någon anledning har fritidsklubben blivit tilldelad lokaler som bäst beskrivs som en krypta. Längst in i vår lilla krypta finns jag och den lilla gruppen elever som ännu inte gått hem och spelar ett par omgångar av hänga gubbe. Mitt i en runda kommer en mamma och hennes yngre dotter in för att hämta Storasyster. Det är jag som har fått välja ord.

Mamma: Hej raring.
Storasyster (orolig över att hon missar upplösningen): Meh!
Lillasyster: Hej Killfröken.
Jag: Hej hej.
NÃ¥gon annan unge: A!
Jag: Bra gissat. Fem av de tolv luckorna fylls av bokstaven A, resten är ännu tomma.
Storasyster: Ledtråden är att det är Killfrökens favoritord.
Lillasyster (blott sju år gammal): Det är kassaapparat!
Resten av kidsen: ?
Jag (grymt imponerad): Rätt! Jag fyller i resterande bokstäver. De andra ungarna som är minst två år äldre är grymt imponerade av Lillasyster som för bara några veckor sedan knappt kunde läsa.
Storasyster: Varför är DET ditt favoritord?
Lillasyster: Meh! Det är enkelt. Det är för att det är tre tvillingar på raken.

Helt rätt, tre tvillingar pÃ¥ raken. (KASSAAPPARAT) SÃ¥ vitt jag vet är det det enda ordet i svenskan som har den strukturen, om ni kan komma pÃ¥ nÃ¥got emr sÃ¥ är ni mer än välkomna att dela med er. Jag har funderat mer eller mindre hela dagen pÃ¥ det här…

Trevlig helg!

Det är ett av många skräddarsydda vikariat där jag har olika samma elever fast i olika konstellationer varje lektion. Helt plötsligt står jag inför skolans samtliga tredjeklassare. En grupp med många fantastiska ungar men som tillsammans har en viss förmåga att bli lite för pratiga när man inte spelar sina kort rätt.

Två gossar sitter och samtalar när resten av gruppen jobbar med diverse uppgifter. Jag anar hot mot arbetsro och är just på väg fram till dem för att demonstrera ordningspolisen i mig när jag hör vad de pratar om.

Stjärngosse #1: Du? Jag har tänkt pÃ¥ en sak….
Stjärngosse #2 (upptaget): Mmmm, jag har inte tid.
Stjärngosse #1 (pådrivande): Men jag bara undrar, stavas Carl med C?

De pratar lite mer, smakar på ordet, provar att skriva det med andra bokstäver.Det luriga med att lärande är att det pratas fram. Det är lätt att förväxla lärande prat med vanligt prat. Det är där som en bra lärare skiljer sig från en dålig. Det är där som jag bara klarar mig när ajg har slumpen på min sida

Tur att jag har gott om tid kvar innan examen…

Lyssna på det här. Det är poeten och språkläraren Georgia Heard som beskriver sina tankar om bra klassrum:

Det finns platser som ger mig en väldig lust att skriva, platser som känns rika och varma, där tiden saktar in och allt är möjligt. … Ibland när jag var liten kokte min mamma kalkon pÃ¥ söndagen. Doften trängde igenom upp till andra vÃ¥ningen, där jag lÃ¥g pÃ¥ sängen och läste, och jag fick samma känsla av frid. Det är viktigt att klassrummet präglas av sÃ¥n frid.

Jag frågar er: Finns det någonting i Jan Björklunds plan för skolan som kommer i närheten av det Georgia Heard tänker?

… när hon blir helt störd och mÃ¥ste rätta sig själv efter att ha rÃ¥kat sätta Elsa Beskows födelese tre Ã¥r för sent. (“…Och hon födes ju som ni vet 1898, euhm, nej, förresten 1895….förlÃ¥t…”)

…. när hon kan beklaga sig över att “Alfons Ã…berg, han är ju i all ärlighet inte särskilt vacker…”

… när hon inför en samling med 34 kvinnor och en Killfröken blir förvÃ¥nad när hon inser att “det här är nog första gruppen studenter som jag haft där inte allihop varit slukare av kittyböckerna…”

… när hon blir “direkt oroad” av att inse att det i gruppen finns minst tvÃ¥ stycken studenter som bekänner sig som aktiva deltagare av datorspelskulturen.

Vissa dagar anar jag att det inte räcker med att föreläsarna är disputerade. Kanske borde de vara människor också?