Jag sitter och läser gamla examensarbeten på jakt efter idéer till mitt egna examensarbete. Det är ett tag kvar innan det ska skrivas men jag känner ett sug efter att börja spåna och sug, har jag fått lära mig, ska man lyssna till.

Mitt i läsandet kommer jag över följande citat av Lev Vygotskij:

Liksom en trädgårdsmästare vore tokig om han ville inverka på växternas växande
genom att direkt rycka upp dem ur jorden med händerna, så skulle pedagogen komma i
motsatsställning till uppfostrans natur, om han skulle anstränga sig att inverka direkt på
barnet. Men trädgårdsmästaren inverkar på blommans växande genom att höja
temperaturen, reglera fuktigheten, avlägsna växter intill, gallra och tillsätta jord och
gödning, dvs. återigen indirekt genom motsvarande förändringar av miljön. På samma
sätt uppfostrar pedagogen barnet genom att förändra miljön.

Det är så klokt så klokt…

Digga!
Sprid via Facebook
Sprid via Delicious
Sprid via LinkedIn
Sprid via Technorati
Sprid via Twitter
 

Den danska filosofen Sören Kierkegaard lär en gång ha sagt “om man ska föra en människa mot ett bestämt mål måste man hitta henne där hon är och börja just där. Allt annat är fåfänga”.

I en skolvärld som Sveriges där eleverna antingen är trögfattade, ouppfostrade, omotiverade, hormonstinna eller bara rent av elaka finns det ingen tid att hitta dem, eleverna. Det är därför som man aldrig hör katastrofivrare som Jan Björklund och Anders Knape prata om läraryrkets kärna, att stötta eleverna så som de är. Vilken tur då att skolvärlden inte ser ut så som jag just beskrev den. (Lärarförbundet visade för ett drygt år sedan att nio av tio föräldrar är nöjda med sina barns skolor men tror att det är på “de andra skolorna” som alla problemen finns. Nio av tio tror ser inga problem men “vet” ändå att de finns.)

Om man ser på skolan som ett slagfält där varje slag måste vinnas, likt Poltava eller för den delen Landskrona, så kan man aldrig ta till sig av vad Kirkegaard har att säga. Det blir liksom automatiskt fåfänga. Politiker som vill vinna val på kosmetiska åtgärder och lärare som vill vinna föräldrars respekt på hårda tag och igenkännbara pedagogiska val. Vi behöver komma ifrån det där.

Jag kom att tänka på det citatet när jag häromdagen fick en kommentar av Öpedagogen om hur man kan fånga elevers intresse genom att vara lyhörd och intresserad av hur de är som personer. Jag tror det ligger något i det. Det kan vara en viktig del av lösningen, en pusselbit som blir allt mer förbjuden att leta efter.

Gemensamt för de lärare jag tycker om är att de vågar strunta i skoldebatten och göra det som de vet är rät, de lyssnar på Kierkegaard och gör det utan att skämmas. De liksom står över hela den här pajkastningen som skoldebatten sakta har förvandlats till och blir istället till små mini-Mahatmas som vägrar slå tillbaka. En sån vill jag bli.

Digga!
Sprid via Facebook
Sprid via Delicious
Sprid via LinkedIn
Sprid via Technorati
Sprid via Twitter
 

De senaste veckorna har jag märkt någonting: Det har aldrig varit så här kul i skolan. Nu pratar jag inte om den stora samhällsapparaten skolan utan just mina egna studier. I dom förståndiga delarna av skoldebatten pratas det ofta om lustfyllt lärande. Det enda jag har att tillföra är detta: Det spelar roll.

Man lär sig mer när man tycker något är spännande. Jag har nog aldrig lärt mig så här mycket som jag gör nu, och kanske beror det på att jag vet att det är det här som jag vill? Frågan är hur man överför det till sina elevers lärande. Jag tycker inte om högstadieskolor som har inriktningar, egentlgien gillar jag inte programmen på gymnasiet heller. Det känns som lureri. Jag vet ingen som faktiskt jobbar med det som de specialiserade sig i på högstadiet och nästan inte på gymnasiet heller.

Det borde finnas något annat, bättre, sätt att fånga elevernas intresse. Så att det blir på allvar liksom. Jag tar tacksamt emot input här för jag vet inte riktigt vad som är svaret.

Jag har en kompis som läser till läkare som en gång berättade för mig hur mer eller mindre alla läkarstudenter utvecklar hypokondri under sin studietid. Lite så funkar jag också.

Jag håller helt klart på att bli min egen lärare… och jag tycker om mig själv som elev.

Digga!
Sprid via Facebook
Sprid via Delicious
Sprid via LinkedIn
Sprid via Technorati
Sprid via Twitter
 

I Sverige finns 26 lärarutbildningar om man räknar snällt (vissa utbildningar, som den i Linköping och den i Norrköping är spearata men har en gemensam ledning). Jag har för aldrig berättat för er vid vilket av dem som jag läser vid. Naturligtvis beror det först och främst på att min anonymitet är ett måste för att mina elever ska få vara det. Sen borde det inte spela någon roll om jag läser i Luleå eller i Malmö, Stockholm eller Skellefteå.

Tyvärr så tror jag att det spelar roll. Tyvärr så blir jag allt mer och mer säker på att mina framtida elever hade fått en annan utbildning om jag hade läst vid ett annat lärosäte. Som det är idag får varje lärosäte designa sin egna utbildning så till den milda grad att moment som på vissa ställen får tio veckors heltidsstudier på andra ställen avhandlas under en eftermiddag.

Är det verkligen meningen?

Digga!
Sprid via Facebook
Sprid via Delicious
Sprid via LinkedIn
Sprid via Technorati
Sprid via Twitter
 

“Uppfostran är de vuxnas organiserade försvar mot den efterföljande generationen” -Mark Twain

Jag fastnade för det här citatet eftersom jag den senaste tiden har suttit med i en grupp som har diskuterat innebörden av Hållbar utveckling som ett obligatoriskt moment i lärarutbildningen. (Som det är idag ingår det men i Frankes Fåniga Förslag verkar det vara som bortblåst trots att utredningen heter “En hållbar lärarutbildning”…) I princip kan man sammanfatta gruppens mest grundläggande tanke så här:

Om lärarna lär sig att undervisa om, med och för Hållbar utveckling så skulle en naturlig konsekvens bli att eleverna tvingar fram ett mer hållbart samhälle i takt med att de invaderar och tar över samhället…

I princip handlar det om att morgondagens lärare behöver klara av att rusta sina elever för morgondagens utmaningar. Så kan någon förklara för mig varför en lärarutbildning som är tänkt att råda i flera årtionden framöver inte tar upp Hållbar utveckling?

Digga!
Sprid via Facebook
Sprid via Delicious
Sprid via LinkedIn
Sprid via Technorati
Sprid via Twitter
 

Som ett led i mitt ständiga arbete att göra mina läsares liv lite enklare kommer här fyra exempel på sökord som man kan använda för att hamna här (om ni någon gång glömmer bort adressen). Samtliga är testade/uppfunna av tidigare besökare:

  • “Varför ironi?”
  • “Vad ska en pedagog göra om ett barn vägrar att plocka upp sin lek saker i förskolan”
  • “förbistring”
  • “forskning på gungor”
Digga!
Sprid via Facebook
Sprid via Delicious
Sprid via LinkedIn
Sprid via Technorati
Sprid via Twitter
 

Det är morgon och kanske femton eller tjugo minuter innan eleverna (idag en skara sex-, sju- och åttaåringar) släpps in i klassrummet. Jag traskar runt och repeterar schemat/ funderar om det är något som jag har missat/ plockar i ordning sånt som fritids glömde föregående dag. I målarrummet hittar jag en hög med papperslappar som jag samlar ihop och lägger i pappersinsamlingen. I ett plötsligt infall plockar jag upp en av papperslapparna och ser efter vad det är.

Där hittar jag ett litet grönt hjärta och texten:

Till Charmören
Från din älskade . . .

Jag går ut i hallen och fäster lappen på Charmörens krok.

Kanske femton eller tjugo minuter senare, när eleverna väller in i klassrummet i riktning mot samlingsringen, väller också en mycket glad Charmör in.

Digga!
Sprid via Facebook
Sprid via Delicious
Sprid via LinkedIn
Sprid via Technorati
Sprid via Twitter
 

Det är onsdag och jag har fått ett vikariat i min inte-längre-så-tillfälliga VFU-klass. Klassens förskollärare är på kurs vilket gör att jag har huvudansvaret för de elva sexåringarna när min LLU (handledare) har hand om sju- och åttaåringarna. Ett mycket behagligt upplägg om jag får säga det själv. Under merparten av förmiddagen har vi gemensam verksamhet och då delar vi på jobbet. Efter ett tag pysslar eleverna med lite olika saker och jag har förberett kombinerad matematik- och bilduppgift för sexåringarna som blir klara. Enkelt förklarat ska man med hjälp av en tärning se vilket fält som ska färgläggas med vilken färg.

En efter en växer skaran av sexåringar som ritar och räknar. Till en början har jag instruerat var och en men efter ett tag får jag snilleblixten att låta eleverna instruera varandra (de får träna på att ge varandra instruktioner och jag kan fokusera på mer kvalificerade uppgifter än att leka papegoja). När Räddharen (ett barn med fantastisk personlighet som var helt knäpptyst de två första månaderna på terminen) kommer in ber jag Talföra Ungen sköta instruerandet.

Talföra Ungen (nonchalant): Fattar du!?
Räddharen (som inte längre är rädd): Nej, du får förklara…
Talföra Ungen: Man ska kasta tävlingen och se vilken färg det blir.
Räddharen: Jaha, Då förstår jag.

Digga!
Sprid via Facebook
Sprid via Delicious
Sprid via LinkedIn
Sprid via Technorati
Sprid via Twitter
 

Det är december 2008 och precis som decemberdagar är på tvåtusentalet så är även denna grå, nästan nollgradig, blåsig och full av tjocka moln. Klockorna har just ringt in till dagens sista lektion för de äldre eleverna. Kvar på skolgården finns sex- och sjuåringar, ett par kollegor och jag. Borta i sandlådan med den gamla klätterställningen ligger fyra sjuåringar på rad med näsorna i vädret. En efter en pekar de upp mot himlen. Nyfiken som jag är går jag lite diskret förbi dem.

Sandlådsbarn #1: Titta! Det ser ut som en häst.
Läten av barn som ivrigt instämmer.
Sandlådsbarn #2 (börjar fnittra): Det där ser ut som en stjärt!
Läten av barn som fnissar.
Sandlådsbarn #3 (fundersamt): Men, är det Guds rumpa då?
Läten av barn som kiknar av skratt.
Sandlådsbarn #4 (den enda som inte skrattar): Jag tror inte det….

Imorgon ska jag få den stora äran att göra ett studiebesök hos Anne-Marie Körling.

Digga!
Sprid via Facebook
Sprid via Delicious
Sprid via LinkedIn
Sprid via Technorati
Sprid via Twitter
 

175 miljoner betyder olika mycket för olika personer. Det är ungefär vad man kan vinna på Lotto om man har riktigt mycket tur. Det är också vad en normal veckopeng ligger på för forskare inom det medecinska området. För utbildningsvetenskaplig forskning betyder det så gott som en fördubbling att kunna lägga dessa 175 till den nuvarande budgeten med 177 miljoner.

I sitt förslag till ny lärarutbildning föreslår Sigbrit Franke nästan dubbelt så mycket pengar till utbildningsvetenskaplig forskning. Hurra!

Hon föreslår också att alla lärarstudenter ska kunna få en examen på avancerad nivå och därmed också rätt att beforska sitt egna kunskapsområde. (Även om hon lägger in fjantiga hinder för blivande förskollärare, men det är en annan fråga och ett annat inlägg.)

Hur kommer det sig att dessa två faktorer inte lyfts fram som faktorer för att lärarutbildningen ska bli mer attraktiv?

Digga!
Sprid via Facebook
Sprid via Delicious
Sprid via LinkedIn
Sprid via Technorati
Sprid via Twitter