Nytt läsår. Många olika rutiner och traditioner för att bygga ihop elevgrupper överallt i skolsverige. Hos oss kör vi sedan ett par år en kompispromenad där eleverna delas in i åldersblandade tvärgrupper för att gå en runda i det lilla samhället. Det är fint. Det är samarbete. Det är ett uppdrag (att minnas namn plus någon fakta om lärarna som finns längs med vägen). För kidsen är det ett lekfullt sätt att påbörja en relation med varje vuxen de möter. Det bygger trygghet som varar länge.
För mig är det ett tillfälle prata en stund med ALLA elever på skolan, om ett ämne som jag får välja. Så jag tog tillfället i akt att prata om framtidsdrömmar. Jösses! Det var som att öppna en dörr som aldrig mer går att stänga. Det visar sig att kidsen jag jobbar med har fantastiska planer, drömmar och förhoppningar med sina liv. Ganska självklart men ändå inte något jag gör särskilt ofta. Att sitta på en bro i strålande höstsol och prata framtid med mina elever har lärt mig massvis!
En av mina åttaåringar är rätt blyg och tar inte så mycket plats. Hon ska bli trädgårdsarkitekt. En nioåring som vuxit minst en decimeter över sommaren ska bli finansminister. Ett helt gäng ska bli forskare, varav en ”djungelforskare då!” och en annan en sån forskare som ”letar fram döda dinosaurier”. Några ska bli konstnärer. En ska bli smed och min allra största favorit är förskoleklassbarnet som knappt vågar säga sitt namn men som plötsligt utbrister: ”Jag är en tandläkare!”. Det finns en kraft och en självtillit där som inte alltid syns i våra klassrum, eller hur? Jag insåg idag att det finns en grym potential i det här med att prata med elever om framtiden. De allra flesta har verkligen bra planer. Och jag tror att det är något vi kan använda oss av när vi planerar vår undervisning. Det skulle ju göra skolan viktig!
För den som vill läsa mer om sambandet mellan lärande och skolprat om framtidsdrömmer vill jag tipsa om ett examensarbete vid studie- och yrkesvägledarutbildningen vid Malmö Högskola. Du kan läsa en populärvetenskaplig artikel här.
En kommentar
Varför jag älskar Twitter
Posted on 2012-08-27 at 20:23[…] Skolorna “Jag är en tandläkare” […]