Så resonerar Mats Gerdau när han kommer fram till behovet av elitklasser. Källan till hans funderingar är en artikel i Dagens Nyheter där forskningen av en professor i pedagogisk psykologi vid Högskolan i Jönköping återges. (Hur korrekt den återges är en annan fråga som jag för tillfället blundar inför).
Kort sammanfattat: DN menar pÃ¥ att nio av tio “särbegÃ¥vade” elever minns tillbaka pÃ¥ sin grundskoletid som mörk och full av bestraffningar frÃ¥n klasskamrater och lärare. Nio av tio.
Det känns som en osannolik siffra. Jag vet inte hur man ska förhålla sig till den. Däremot har jag en fråga till Gerdau: Vilka hjärnor behöver vi inte hand om?
Jag förstÃ¥r inte uttrycket “särbegÃ¥vade elever”. Vad är motsatsen till särbegÃ¥vad? Som-alla-andra-begÃ¥vad? Snälla förklara.
Särbegåvad kallas det för att man vill betona att alla har begåvning, men att vissa barn har alldeles speciella förmågor. Det låter helt enkelt bättre än att säga hög- och lågbegåvade, men skickar givetvis mera positiva signaler till de som inte är supersmarta. Den andra positiva effekten tycker jag, (som är pappa till ett särbegåvat barn) är att det lyfter fram det faktum att särbegåvning betyder att det finns särskilda behov. Hade man kallat det för högbrgåvat hade man gått i fällan och trott att det här blir en dans på rosor.
Och det blir det inte… och just lärare har ytterst svÃ¥rt att förstÃ¥ vad det innebär i praktiken och de kan normalt inget heller om detta. De jobbar inom normalfördelningskurvan…
Men tänk sÃ¥ här om en särbegÃ¥vad elev: alla sinnen är pÃ¥ helspänn hela tiden och suger upp allt som kommer i ens väg. Det bara forsar in… spjällen är öppna och sorteras effektivt in i smÃ¥ lÃ¥dor för analyser. Vissa saker är irriterande: Klädlappar i nacken mÃ¥ste klippas bort, all mat smakar äckligt (för mycket?).
Annat omskapas till fantastiska teorier om allting. För ett särbegÃ¥vat barn är det enkla komplext och det komplexa enkelt… de räknar lätt fel pÃ¥ “matten” men föstÃ¥r kocept som kvadratiska funktioner och geometriska serier.
Läroböcker är meningslösa. Min son läser de lÃ¥nga artiklarna Times och Newsweek (han gÃ¥r i intl skola, dock inte utan problem). Det mesta läraren säger finns pÃ¥ plats i skallen, sedan blir det läxa pÃ¥ samma sak. Och läxgenomgÃ¥ng. I tolv Ã¥r…puh! till slut stänger man av flödet och blir passiv.
Nu fick du både definition och beskrivning. Tack för en läsvärd blogg med fina anekdoter och tankar bortom de politiska stollerierna.
[...] I tolv Ã¥r…puh! till slut stänger man av flödet och blir passiv.” SÃ¥ avslutar Jens en kommentar här. Han är pappa till ett särbegÃ¥vat barn och kan ge en bild som jag nog aldrig [...]