Fredagkväll. 22.30. Via Instagram får jag ett meddelande från Kommissionärsbarnet, hon med ett regeringsuppdrag som ”paradigmbefriad framtidsexpert” inom Digitaliseringskommissionen. Hon har förberett ett grej som vi ska köra både med grundskolorna i vår kommundel och som vi ska bjuda in elever i hela kommunen att arbeta med.
Det handlar om robotar och framtiden. Nu vill hon att jag, i egenskap av hennes assistent, ska kolla på det. Jag sitter på spårvagnen hem och slås av hur stort det är med lärande som är så viktigt att det betyder något även efter skoltid. Jag svarar snabbt att jag inte hinner kolla på det förrän söndag men att jag gillar det jag ser. Det är på samma nivå som jag hade svarat en kollega, en vän eller en presumtiv uppdragsgivare som ställer samma fråga. Självklart ska elever mötas med åtminstone samma respekt. Det ingår.
Sedan slår det mig hur otroligt jobbigt det måste vara att jobba som lärare i framtidens skola. På sikt kommer fler och fler elever får skoluppgifter som är lika viktiga och riktiga som Kommissionärsbarnets regeringsuppdrag. Kommer de alla hålla på och be sina lärare om tips och goda råd i tid och otid? Vad skulle facket säga om det? Vad tänker det facket som redan idag uppmanar medlemmar att strunta i att arbeta på sin förtroendetid och att i praktiken se på sitt arbete som en 35-timmarstjänst. (Jag vet fackliga företrädare som säger så.) På senare tid har begreppet MIK (media- och informationskunnande) seglat upp som begrepp för att beskriva de förmågor som vi ofta kopplar samman med IKT. En aspekt av MIK som jag på senare tid har landat i är hur nära sammankopplat det är med synen på lärande som livslångt och ständigt pågående. På samma sätt som vi behöver höja lärares tekniska IT-kunnande för att matcha elevernas behov så behöver vi höja lärarnas digitala förmågor för att matcha samma behov.
Sedan minns jag att vi tills dess kommer att ha återuppfunnit både skolan och läraruppdraget så många gånger att det inte kommer vara något problem. För om det är något som vi lärare i hemlighet är rätt bra på så är det att se framtiden och att anpassa oss efter den. Jag tror det handlar om att vi alla blir som vi umgås och i vårt fall råkar vi umgås med de mest paradigmbefriade framtidsexperterna som finns. De vet bara inte om det.
Jag har bestämt mig för att hoppa på utmaningen #Blogg100 som handlar om att skriva ett inlägg per dag i hundra dagar. Jag hoppas att det ska inspirera mig att ägna mer tid åt skrivandet och reflekterandet som omfattar den här bloggen. Därav den lilla siffran i början på inlägget.
Kommentera