Det är förmiddag och jag handleder mina elever i en process som går ut på att konvertera veckans nyheter genom ett barnfilter för att få deras perspektiv på grejer så att vi sedan kan publicera unika nyheter på vår webbplats. Det börjar bli en rätt stabil process som de har bra koll på nu. Så det borde vara lugnt. Men icke.
På något sätt hamnar jag i en situation där jag sitter med Grunge-barnet och pratar om Kurt Cobain och hur han tog livet av sig. Hen berättar för sina vänner om hur han enligt legenden gick ut på ett tågspår och inväntade ett tåg. jag, som mest går förbi, bryr mig för mycket för att inte rätta dem. Det var inte alls så han dog. Plötsligt befinner jag mig i en situation där de självklart vill veta hur han egentligen dog. Men får man prata om självmordstekniker med nioåringar? Även om mitt mantra är att möta mina elever där de finns så kanske det här är något som jag inte har rätt att beröra i egenskap av lärare?
Med de frågorna på näthinnan trippar jag på tåspetsarna in på minerad mark. Jag berättar väldigt detaljfattigt om gevärsskottet och hur läkarna efteråt hittade knark i hans blod. De har miljoner följdfrågor om allt från varför någon vill dö till varför någon skulle kolla på döda personers blod. Allihop relevanta. Till sist övergår samtalet till en ännu märkligare lek av att hitta på allt fånigare/larvigare sätt att ta livet av sig. Jag tar en passiv roll och låter eleverna vädra sina tankar på ämnet med vetskapen att det inte lär vara superofta som de får det tillfället.
Kommentera