I torsdags handlade #skolchatt om skolans kompensatoriska uppdrag. Det samtalet har suttit kvar som en törn hos mig sedan dess. Det känns som att vi viftar undan det här för enkelt. Det blir en av alla andra uppgifter, istället för att vara en överordnad ledstjärna i allting vi gör.
Imorse såg jag en artikel om Emerich Roth på Aftonbladet som fick mig att förstå vad det är.
Det är uppdraget att göra våra elever till bättre människor som vi pratar om.
Det är när vi misslyckas med det som utanförskapet ökar och exempelvis nazisterna blir fler.
Skolan är bara en liten del av livet. (Det kan man som lärare ibland behöva påminna sig själv om.) Det är omöjligt att se skolan utan att se livet. Det som ibland saknas är ödmjukheten att förstå att eftersom liv är väldigt olika så behöver också skolgångar vara det. När vi glömmer det så blir vårt arbete med det kompensatoriska uppdraget en mission att hjälpa de underbemedlade och utsatta, vilket visserligen är nobelt i sig men som inte svarar mot hela komplexiteten i det uppdraget.
Kort och gott behöver alla elever möta en skola som kompenserar för deras bakgrund och framtidsdrömmar.
Skolchatt är ett samtal på twitter som pågår mellan 20.00 och 21.00 varje torsdag. Det är öppet för alla att föreslå ämnen och att delta. Mer information finns på skolchatt.wikispaces.org.
Kommentera