Det här med smeknamn är en riktig vattendelare bland lärare och lärarstudenter har jag märkt. I den utsträckningen elever får för sig att kalla sin lärare vid något annat än hans/hennes namn (eller bara ”fröken”) så är det ganska precis hälften av lärarna som verkar vägra smeknamn. Andra halvan låter det passera.

Jag tillhör den senare halvan. I vanliga fall. Den senaste tiden har jag däremot varit noga med att eleverna kallar mig vid namn av en välgrundad pedagogisk orsak.

Eleven: [Smeknamn]! [Smeknamn!]
Jag: Jag vill att du kallar mig Killfröken
Eleven (märkbart sårad): Jaha…
Jag: Nej nej… jag är inte arg. Men du måste tänka på att det finns nya barn i klassen som inte vet vad jag heter. De kan ju aldrig lära sig mitt namn om dom andra barnen använder massa smeknamn, eller hur?
Eleven (som nu inser): Mhm! (Eleven blir fundersam och sen förvånad) Men menar du att dom inte kan ditt namn?
Jag (som tänker att stigmatisera nykomlingar kan vara en dum idé): Jaaa… Och kanske finns det några andra elever som inte kommer ihåg. Det var ju ändå ett bra tag sedan vi sågs..
Eleven: Joo….

Efter det är diskussionen avslutad (tror jag). En stund senare sitter jag på en bänk på skolgården när Eleven kommer fram och hänger sig runt min hals på ett vis som en yogainstruktör hade blivit genuint imponerad av.

Eleven: Jag kommer ALDRIG glömma ditt namn!

(Ibland får jag för mig att ungar inte själva inser hur bra de är på att ge komplimanger….)

Är det okej att elever kallar dig för ett smeknamn? Blir det för mycket ”kompis” eller är det ett sätt att komma sina elever närmare? Vad säger ni?

2 kommentarer
  • Johan Eckman
    Posted on 2009-09-19 at 10:14

    Jag pluggar också till lärare (T5) och när jag är ute på praktik brukar barnen ibland kalla mig för ”fröken” helt enkelt. Så länge jag pluggar och det är praktik orkar jag inte engagera mig så mycket i det. Men jag tror att jag kanske kommer ha en annan hållning till det när jag väl börjar jobba.

  • Anna - lärare för nyanlända
    Posted on 2009-09-29 at 10:54

    För mig har det alltid varit viktigt att signalera att jag inte är en ”kompis”, jag talar t ex om för mina elever att det inte är ok att säga ”tjena” till en lärare och att ett visst språkbruk passar sig mellan kompisar och ett annat mellan lärare – elev. (Mina elever är ju nya i Sverige så även om det kanske känns ok för många lärare att eleverna säger ”tja!” i stället för ”hej!” så har jag en skylsighet att upplysa eleverna om skillnaden…)

    Att använda smeknamn? Njae. Nu heter ju jag Anna och det finns inte så många smeknamn på det men om det är ett vanligt smeknamn hade jag inte haft något emot det. Hade jag kallats ”Lillan” eller något sådant hade jag nog inte valt det som mitt ”lärarnamn”. 😉

Kommentera