Den här veckan handlar #skolchatt om samplanering och goda exempel på hur den kan organiseras.

Det är ett intressant samtalsämne som redan i sin avgränsning fördjupar något som vi pratar mer och mer om: kollegialt samarbete. Det är i sig ett viktigt ämne men också väldigt brett. Det är lätt att fastna på en för bred nivå och sedan aldrig komma förbi vad vi egentligen ska vara kollegiala om. Är det planeringen, undervisningen, bedömningen eller något annat? Kanske själva utvecklingen av verksamheten är det som vi ska vara kollegiala om? Beroende på hur vi tolkar det ingångsvärdet så får vi olika idéer om det kollegiala och det kan hindra oss från att komma till ett konkret samtal där vi kan utbyta goda erfarenheter. Därför uppskattar jag mycket att veckans omröstning av ämne landade i ett lite smalare fält: ”Samplanering på ett effektivt sätt – hur gör ni?”.

När vi går in i att planera undervisning tillsammans är det förmodligen för att snabbare planera något som är bättre än vad vi själva skulle kunna värka fram. Vad jag har märkt från att ha arbetat hela mitt lärarliv i miljöer där samplanering är självklarheter är att utfallet ofta är bredare än så. Det blir naturligare att även genomförandet och efterarbetet blir gemensamt. Om jag och min närmaste kollega delar på all engelska i en årskurs så är det naturligt att vi under rasterna frågar hur det gick för den andra. Det blir ingången i ett samtal som först är gemensam analys men som snart blir planering av nästa steg. Skulle en av oss vara frånvarande är det rimligt och inte alls särskilt svårt att ta steget in i kollegans lektion för att täcka upp i bristen på en vikarie. Det är ju exakt samma lektion som jag redan haft eller senare kommer att ha, fast med en annan grupp elever.

På det sättet utgår en stor del av lärares kollegialitet från just samplaneringen. Samtidigt är det inte ett självklart inslag på alla skolor. Vad beror det på? Är det att lärare inte alltid vill samplanera eller är det att det på de skolornas saknas någon eller några avgörande förutsättningar?

Oavsett om vi arbetar på skolor där samplanering är en dröm eller en realitet så är det relevant att lyssna in andra och ta del av deras goda exempel. Det kan lyfta oss att ta nästa steg. Det kan inspirera de som ännu tvekar. Det kan ger verktyg till de som på sin skola vill initiera.

Med de tankarna ser jag fram emot veckans #skolchatt – som pågår på twitter mellan 20.00 och 21.00. Vill du bara läsa så behöv inget konto. Gå bara till twitter.com och sök på Skolchatt. Vill du däremot delta i samtalet behöver du lägga till #skolchatt i dina tweets så att alla ser dina inlägg.

 

 

Frågor på området
Hur går ni tillväga för att skapa förutsättningar för samplanering?
Kring vad samplanerar ni?
Vad väljer ni bort att samplanera kring?
Kan nya kollegor välja bort att delta i processen?
Hur mycket tid lägger ni i veckan på att samplanera?

Kommentera