Nattetid och lägerskola. Eller skolresa.”Vad är egentligen korrekt term här?” är tanken som upptar min tid kvart i två på natten när jag sitter på golvet jämte en snart sovande tioårings säng. För att inte väcka de tre som redan sover sött så sitter jag där knäpptyst och smeker barnets arm. Det är den tysta symbol som vi har enats om för att bekräfta att jag är närvarande. Så vill hen ha det, för så brukar mamma göra. 

Det finns ett element av det här som är så ofattbart långt ifrån min profession att jag för en stund funderar på om det rent av är oprofessionellt. Kanske. Jag bad om att få åka med hit mer än bara över dagen. Mina kollegor försökte övertala mig att låta bli. Alla utom en. Den kollegan som också är min förebild. Han som ständigt lär mig vem jag vill vara som lärare. Han sa till mig att det finns en kraft i att se vilka eleverna är nattetid. Det är ord jag kommer minnas lika länge som jag kommer minnas dagens, kvällens och nattens begivenheter. Det kommer barnet förmodligen också göra. Jag kommer bära med mig promenaden i den kolsvarta natten där hen slog fast att ”Det är tur att det är just du som sover i vår stuga.” Det säger något om relationen vi har. I den finns utrymme för ett genuint utbyte av värdefulla perspektiv och idéer. Lärande.

Jag tänker mycket på relationen, undervisningen och lärandet. Dessutom funderar jag på konceptet ’didaktisk design’. Sedan några veckor provar jag begreppets innebörd på min praktik. Ser vi på läraruppdraget som att didaktiskt designa lärande så är jag, jag själv, mitt främsta verktyg för att skapa. Det är förmodligen omöjligt att göra det här jobbet riktigt bra utan bjuda på sig själv i någon mån. Alla behöver inte vara bekväma i att dela alla aspekter av sig själv. (Kanske är det rent av självklart att vi sparar de delar som inte tjänar lärandets och skolans syften?) Det hindrar mig inte från insikten (eller snarare påminnelsen) att jag är mitt egna främsta undervisningsverktyg. 

Så tänker jag, i bäckmörkret medans tunga barnsnarkningar vaggar mig in i någon typ av trans. Dags att sova nu. Barnet verkar.

En kommentar
  • Lilian
    Posted on 2015-05-27 at 07:40

    Jag blir riktigt glad i själen när jag läser dn beskrivning och dina funderingar kring relationer och ditt eget lärande, för elevernas lärande 🙂

Kommentera