Måndag morgon och årets bok- och biblioteksmässa är över. Fast att jag är rätt utmattad så lämnar den ett tomrum som är svårt att förklara. Under Bokmässan har vi haft ett särskilt fokus på digitalt berättande tillsammans med Interactive Institute Swedish ICT. Eleverna har tillsammans byggt sin egen monter med bitar från Ikeas bokhylla Billy ihop med teknologi i form av Makey Makey. På bokhyllorna har vi projicerat berättelser kodade i verktyget Scratch och byggt in interaktiva moment, knappar och kontroller, för att överbrygga den imaginära gränsen mellan en digital och en fysisk värld. Jag bloggat mer om vårt arbete på Bokmässan på Lärarförbundets nya Digi-bloggen.
Med ett par timmars helgvila, ett par timmars sömn, en exkursion i jakt på månen och toklång arbetsdag senare har jag fått lite perspektiv på Bokmässan i helhet. Här är några reflektioner:
- Att inte hinna är också ett fokus.
Efter två år på Bokmässan med elever inser jag att det är hopplöst att hinna med något eget när man befinner sig i en så pass hektisk miljö ihop med unga, ivriga själar som elevers. Det är bara att ge upp. Deras upptäcksfärder blir istället mina i andrahand. Jag är där för att jobba och har svårt att fokusera på något annat. Ibland dyker vänner från mitt civila liv upp och jag har nästan lite svårt att känna igen dem. Först känns det lite tråkigt, sedan inser jag att det är så himla skönt att fokusera på en sak – och dessutom något så intressant som elever och deras lärande. - Det är coolt med elever som gör sig själva till experter
Vad innebär det att bemästra något? Det är en fråga jag funderar på ibland. På ett abstrakt plan är det svårt att komma någon vart. Rent konkret kan jag däremot se att jag har flera elever som ser sig själva som experter på att koda. Visserligen har de begränsad erfarenhet av andra miljöer än Scratch, men i den kontexten känner de sig riktigt grymma. Som en av dem uttrycker det: ”Jag kan tänka på Scratch nu!”. Det tar inte särskilt lång tid att komma dit. Flera av de elever jag haft med mig till Bokmässan de senaste dagarna har gått från halvt osäkra noviser till självuppfattade experter. (Ett par av dem har gått från att aldrig har sett kod till att kunna prata och tänka i kod, vilket också är imponerande!) Det lär mig något om att en del av att bemästra ett stoff handlar om att själv känna att man bemästrar det. Den komponenten är inte tillräcklig för att lyckas, men samtidigt verkar mästerskap omöjlig utan den. - Ohämmad kreativitet är starkare än okunskap
Sätter man kreativa människor framför verktyg de egentligen inte har full koll på så kommer de ändå att skapa och på vägen kommer de lära sig att bemästra verktyget. Det är en inte helt dum grej om man ska designa didaktik kring att lära elever att programmera. - Jag kommer nog aldrig besöka Bokmässan igen utan elever.
Det är lite som att man behöver ha med sig en turist-kompis för att uppskatta en tur med Paddanbåtarna. Visst, det går att göra. Men varför skulle jag? Halva grejen är ju att se dem upptäcka en ny värld. Som i söndags, när jag äntrade mässgovlet ihop med dagens elevgrupp. En av dem, som var med i fredags, berättade att han gick hem och pratade med sina föräldrar och först då förstod han att Bokmässan inte är ett ständigt pågående event som liksom lever hela året runt. Det är en missuppfattning som får mig att stanna upp i fotsteget och häpnas över att någon kan se världen så annorlunda. - Ingen människa är sitt twitterflöde.
En parentes, men ändock en värdefull sådan, var träffen med lite olika lärare från Twitter som jag halkade in på. Flera personer som jag bildat mig en stark uppfattning om via Twitter som både nyanseras och kullkastas när man ses ansikte mot ansikte. - Trötthet gör mig till en sämre lärare
Priset jag får betala för en hel helg med fulla arbetsdagar mellan två lika fullspäckade arbetsveckor är att jag inte riktigt orkar 12 arbetsdagar i rad. Efter åtta dagar känner jag den konstanta tröttheten. Det var likadant förra året. Då som nu märker jag att det påverkar mig som lärare. Det är vad det är och något jag har tillräckligt bra koll på för att kunna kontrollera. - Det här var höstens roligaste vecka
Förra julen satt jag i bilen påväg till julfirandet med familjen och gjorde ett professionellt bokslut på höstterminen. Slutsatsen: Att Bokmässan var det roligaste jag gjorde det halvåret. Faktiskt utan motstycke. Min spontana känsla just nu är att det mycket väl kan bli så igen. Hemligheten till framgången är tredelad. Dels är det fantastiskt att få jobba med Carl och Niels på Interactive Institute, dels är det vansinnigt intressant att få arbeta med digitala lärprocesser som är så simpla trots sin coolhet att de lämnar full fokus på lärandet istället för på tekniken i sig och dels för att det är ett genialt tillfälle att lära känna elever på riktigt. Jag har de senaste dagarna upptäckt så många nya sidor hos mina elever som jag kommer fortsätta jobba med nu när vi är tillbaka på skolan.
Kommentera