Onsdag och jag har ett pass som rastvärd i Zon Gul vilken omfattar en klätterställning, baksidan av ett hus där det är lätt att gömma sig och en sandlåda som mest är känd för att det är där våra yngsta elever brukar gräva och leka. Färsk i minnet har jag gårdagens föreläsning med psykologen Bo Hejlskov. En av många poänger han gör som jag gärna bär med mig är att de gula reflexvästarna som kommer med rastvärdskapet på många skolor förändrar oss. Omedvetet gör det att vi överger det pedagogiska uppdraget för att bli väktare. Vi vaktar istället för att undervisa genom att delta. Det är en klok poäng. Så jag ger mig fasen på att jag ska delta.
Först ett varv förbi en knippe sjuåringar som klättrar i klätterställningen. Jag hejar på, klättrar med dem och hjälper dem klättra högre än de kunnat förut. En bra stund. Vidare på ett varv runt huset där det inte brukar finnas så många vuxenögon och över till sandlådan där ett gäng sexåringar leker.
Grävbarnet: Okej, vi börjar om igen.
De Andra: Jaaaaaa!
Grävbarnet: Okej, vi gör så här: Då leker vi att ni kollade mitt bak-klipp på YouTube och sedan försökte ni härma mig.
De Andra ser på när Grävbarnet bakar en sandkaka och leker att de häpnar över hens bakande.
Grävbarn (med låtsad YouTube-röst): Och nu kära tittare är det bara för er att testa därhemma. Skriv gärna hur det gick i kommentarerna.
De Andra härmar medan Grävbarnet ser på. Sedan kommenterar De Andra genom att gå till Grävbarnet och berätta sin kommentar.
Det är rätt himla coolt att kidsen på min skolgård leker YouTube. Det om något borde liksom vara argument nog för vuxna som möter barn och unga att sluta skilja på digitala aktiviteter och alla andra aktiviteter som barn har för sig. Det är meningslöst. Av välvilja går vi runt och försöker begränsa elevers skärmtid. Som om det vore något annorlunda än att begränsa deras utetid, sitta-still-tid eller för den delen lektid. Det går inte att hindra människor från att göra sånt som är integrerat med att leva sitt liv. För det första så går det bara inte och för det andra är det inte särskilt respektfullt.
Kommentera