Grejen med födelsedagar

Posted by in Barsliga Förmåner, Killfröken funderar

Jag har funderat ett tag på det här med födelsedagar och barn. Vad är grejen? Varför är det en så grymt stor grej för dem? Det är en tanke som legat i bakhuvudet ett par veckor och som aktualiserades idag. Förmodligen på grund av min egen födelsedag och mina elevers reaktion. De går all-in. Verkligen ALL in. Jag är superglad över deras fina handlingar. Allt från spektakulära överraskningar till whiteboardtavlor fulla med fina meddelanden. (“Gratis! Du är värdens bästa lärare!”)

Jag märker tydligt på mina elever att födelsedagar är en stor grej för dem. Det är kanske förståeligt. När vi tänker efter så är det ju barndommens födelsedagar som är de allra största. Vill man se på det matematiskt så kanske det har att göra med att ett år till betyder mer när man inte har levt så många år. Skillnaden mellan 10 och 11 är ju trots allt 10%. Skillnaden mellan 28 och 29 som i mitt fall är å andra sidan knappt märkbar om man inte kollar noga. Fast det är nog inte en fullgod förklaring. Jag skulle tro att det handlar mer om uppmärksamheten. Eller snarare erkännandet. Det är något väldigt erkännande att fira någons födelsedag. Det går inte att fira någon utan att först se den personen. På riktigt se en personen. Jag vill gärna tro att det är därför eleverna är så inne på det här med födelsedagar. Därför har jag också gett mig hän elevernas födelsedagar med samma passion. Mitt mål är att lära mig när alla skolans elever fyller år. (Okej, jag erkänner. Det kan vara så att jag har en kalender i min mobil till hjälp här.) Ett kort grattis på skolgården när en elev i ett annat arbetslag fyller år kan betyda en hel del. När de jag möter lite oftare fyller år slår jag till lite större. Om det är en av elev som jag interagerar med via sociala medier (ungefär två tredjedelar av mina nuvarande elever och något färre av mina fd elever) så gör jag alltid ett collage och skickar till dem. Är det en elev som jag möter i skolan men inte på nätet så har jag ett par andra metoder som jag alternerar mellan. Det är långt ifrån det min universitetsutbildning i och det finns antagligen inget om födelsedagar i skolans styrdokument. Därför är det lätt att avfärda som nonsens, fjäsk eller en del av problemet med ett för krävande läraryrke. Jag vet att det finns folk som för fram de åsikterna. Det får de göra. Jag bryr mig inte så mycket om det. För någonstans är det ganska självklart för mig att när eleverna går in i skolan så gör de det med hela sig själv. En skolgång är inte en i grunden professionell erfarenhet för dem. För oss är den däremot det, men det hindrar oss inte från att möta och se eleverna personligt. 

Eller så handlar det bara om paketen, tårtan och festligheterna. Jag har hört att barn tycker om sånt…