Tidigare idag hamnade jag i ett samtal med en kamrat som arbetar med att ta fram de nya kursplanerna. Vi pratade om hur det nya kommer att skilja sig från både det gamla (d v s det nuvarande) och de jättegamla. Han berättade i en bisats att LGR 69 (tror jag det var) dikterade att barnen skulle läsa rymden i årskurs två. Oavsett var i landet man bodde, vad man redan kunde eller för den delen vad man som åttaåring fascinerades av. Den berättelsen gav mig två tankar:
1. När jag gick i årskurs två läste vi också rymden i tvåan. Det skulle alla göra. Detta var år 1996. En fasligt massa år efter att LGR 69 lagts till handlingarna.
2. Just nu hÃ¥ller jag pÃ¥ att undervisa mina elever (som bl a gÃ¥r i Ã¥rskurs tvÃ¥) om… just det… rymden.
En kort stund hinner jag skämmas. “Jag som är sÃ¥ nybakad borde verkligen inte falla in i gamla mönster och mossiga vanor.” Sen förstÃ¥r jag skillnaden. När jag (och generationer före mig) fick lära oss att mars har tvÃ¥ mÃ¥nar (Phobos och Deimos) sÃ¥ lär sig dagens unga nÃ¥gonting annat. NÃ¥got betydligt viktigare. LÃ¥t mig demonstrera:
För ett par dagar sedan samlade jag klassens åttaåringar för ett samtal om vad som finns i rymden. Detta var en av flera uppstarter för det kommande temat som kommer att pågå i ett par veckor framöver. En elev, Funderaren (pojke i åttaårsåldern) fastnade för samtalsämnet och redogjorde för en av sina tankar.
Funderaren: Jag har tänkt på det här mycket.
Jag: Vadå?
Funderaren: Jo, alltsÃ¥… Om rymden är oändligt stor borde allting kunna finnas där.
Jag: Det är en väldigt klok tanke
Funderaren (skiner upp): Och då betyder det att det någonstans i universum finns en planet där det istället för människor lever giraffer som svävar!
Att kunna rabbla meningslös fakta gör ingen människa glad. Numera kan det inte ens göra dig anställd. Istället förväntas man kunna tänka själv. Att närma sig sånt man inte säkert vet. Det kräver tid. Tid som annars hade gått till betydligt mer mätbar kunskap. Jag undrar just om de kommande kursplanerna har vett att lämna utrymme för den typen av undervisning.
Hej Killfröken! Jag har aldrig varit här förut. Kul initiativ detta. Jag är själv fritidspedagog och har vant mig vid att kallas fröken… Tycker du skildrar barnen pÃ¥ ett fint och varmt sätt… Jag Ã¥terkommer/Nicke
Fortsätter att glädjas över att du orkar och vill sprida dina tankar till oss. Börjar ofta min arbetsdag med att se efter om du skrivit något nytt. Så idag blev det en bra dag igen! /Märit