Strumpflickans superkrafter

Posted by in Dessa ungar!

Måndag och lunchrast. Jag går över skolgården mot personalrummet för att hämta lite material som jag behöver för nästa lektion. Jag ser på håll Strumpflickan, en åttaåring som har en tendens att jämt och ständigt gå runt barfota. Därför har vi startat en tävling där hon får en poäng varje gång vi ses och hon har skor. Jag å andra sidan får en poäng om vi ses och hon är barfota. Eftersom det är mitten på november så är det rätt uppenbart att poängen idag är hennes. Därför rusar hon stolt fram till mig.

Strumpflickan: Hur många poäng har jag nu då?
Jag: Du har 20 och jag har bara sju. Jag låtsas vara trumpen. Hon tjuter av skratt. Det ska sägas att det här är andra omgången. Första vann hon med typ tusen mot femton.) Jag går in på personalrummet och hon följer efter – kanske för att säga något, kanske för att värma sig en stund.

Vårt personalrum är arbetsplats för 30 lärare och belamrat med en miljon pryttlar, pappershögar och kaffekoppar. Det tar inte mer än en sekund innan Strumpflickan upprört pekar sitt finger mot en kollegas arbetsplats.

Strumpflickan (spelat upprörd): Va!? Har ni kakor!?
Jag noterar den oöppnade rullen Singoalla och en kollega skrattar och kommenterar om att av miljoner grejer i rummet så var kakorna det första hon såg. Strumpflickan blir blyg och svarar inte. I alla fall inte innan vi har lämnat personalrummet.

Strumpflickan: Vet du?
Jag: Nä?
Strumpflickan: Att upptäcka kakor är min superkraft.
Jag: Oj! Det är ingen dålig superkraft.
Strumpflickan: Och att springa superfort. Det är också min superkraft! Innan jag hinner säga något har hon sprungit iväg. Jag förstår att hon springer runt huset så jag låtsas räkna. Efter tjugo låtsassekunder är hon tillbaka. Med andan i halsen.
Jag: Vad snabb du är!
Hon: Japp!
Jag: Du nu ska jag gå in på lekt…
Hon: Men! Vet du vad min bästa superkraft är? Att spela king out!
Jag: Det måste vi spela tillsammans någon gång.

Vi tummar på det och jag går in till min vid det här laget väntande elevgrupp. Kvar i mitt bakhuvud finns funderingar om vad det är som formar elevers självbild/ självkänsla/ självsäkerhet. Går sånt att träna upp?