På senare tid har jag rotat i det här med målbilden att elever i slutet av årskurs tre ska klara av att läsa och skriva ”elevnära” texter.

Ett samtal med en god vän med fötterna i utbildningsvetenskaplig forskning gav mig idén att det kan röra sig om en uppgörelse med gamla tiders läsläror. I ett försök att sudda ut betydelsen av såväl socio-ekonomiska som geografiska faktorer utspelades dåtidens läsläror i ett fiktivt mellanmjölksland. (Typ Storköping.) Resultatet blev texter som var helt irrelevanta och sammanhangslösa för de allra flesta.

Ett samtal med en god vän med rötterna i UNESCO-politik förde mina teorier in på ett annat spår. Hon förklarade för mig att det kan finnas kopplingar till internationella måttstockar. Enligt UNESCO-statistik kan mellan 40 och 50% av jordens vuxna inte ”läsa och skriva en enkel redogörelse av betydelse för sitt vardagsliv”. Med viss modifikation kan man säga att målen för årskurs tre svarar mot samma mål.

Oavsett bakgrund till formuleringarna i kursplanerna för svenska kan man tänka sig att det i likvärdighetens namn kan vara på sin plats med ett förtydligande från Skolverket. Annars riskerar skolan att bli en godtycklig verksamhet helt beroende på enskilda lärares och arbetslags egna erfarenheter.

En kommentar
  • Bella
    Posted on 2010-03-02 at 08:10

    Håller absolut med! Förtydligande, tack!

    P.S Det hade varit intressant med ett inlägg om eventuella betyg på lärare. 😉

Kommentera