Efter tre dagars frånvaro präglat av lika delar inspiration och jobbsaknad traskar jag två minuter i halvåtta in på jobbet. Det är kreativitet, framtida utmaningar och en reformvilja som jag sällan känt av förr. Med andra ord: Gott om stora idéer att utsätta mina kollegor för.
Just i denna stund är det frukost. En av eleverna (sju år gammal) från parallellklassen är först att upptäcka mig.
Eleven: Killfröken är frisk igen!
Jag (efter att ha förklarat att ”fackligt arbete” är ett mellanting mellan semester och smittsam sjukdom): Så man kan säga att jag varit på jobbet, fast att jag inte har varit här.
Eleven (inte helt förstående): Jaha… Förresten! Jag såg dig på Facebook häromdagen.
Jag (förstummad av en ännu ej färdigtänkta IKT-insikten i mitt huvud): …
Eleven: En fråga bara… Varför har du så konstiga profilbilder?
Kommentera