Sidor
Credo
"What you share with the world is what it keeps of you."
Idag fick jag veta något som är svårt att riktig smälta:
I förslaget till ny skollag står det – för första gången i Svensk historia – att förskolan och skolan skall vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Okej att utbildningsvetenskap är ett relativt nytt vetenskapsområde. Men hur kan det inte redan stå där!?
Oavsett anledning till att det inte stått där förut borde man i alla fall glädjas åt att det nu skrivs in. Det kan tyckas vara ett genombrott, rent av. Om det inte vore för att samma regering som föreslår ny skollag också gjort sig känd som den mest genomtänkt vetenskapsfientliga på många många år när det kommer till just skolan. Då blir den “vetenskapliga grunden” och den “beprövade erfarenheten” inget mer än retoriska piruetter: Det ser fint ut, men i slutändan är man kvar på samma ställe man började på.
För ett tag sedan hittade jag en bok skriven av en kvinna som forskat på elevinflytande. Hon hittade nio klasser i slutet på grundskolan som alla upplevde att de hade mer eller mindre inflytande över skolans verksamhet. Det förbluffande är att allihopa, från den minst delaktiga gruppen till den med mest inflytande, upplevde inflytande över tid som det största problemet. Det finns inget inflytande. I kategorin “klasser med lite inflytande” rankades inflytande över tid till 1,6 på en femgradig skala. I kategorin “klasser med mycket inflytande” är alla kategorier betydligt högre rankade – förutom just inflytande över tid (som här får 1,9).
Vad är det som gör att elever inte kan påverka tiden? Är det för att lärarna inte vill? Eller för att vi har lagar och regler som är baserade på det gamla sättet att lära – i fyrtiominuterspass. För med den timplan vi har idag, och med den tidsbegränsade skolplikt vi har idag är det svårt att låta elever få den makt över tiden som de förtjänar. Särskilt oskönt är det då att det nya förslaget till ny skollag väljer att behålla både timplanen och den tidsbegränsade skolplikten.
Någonstans i början av mitt bloggande satte jag upp grundregler för vad jag skulle berätta och inte. En av de reglerna var att gärna beskriva fel i “systemet” men att aldrig ta upp eventuellt känsliga saker kopplade till enskilda elever. Men det har kommit till en punkt där jag behöver göra ett undantag.
Jag har en elev vars enda förälder under sommarlovet mist sitt arbete. Som en konsekvens har familjen behövt flytta till en avlägsen del av kommunen, långt bort från vännerna. (I en tid när närmare 500 000 personer står som arbetslösa kan inte det vara en särskilt ovanlig realitet.) Eleven i fråga går kvar på skolan men har mist sin rätt till fritidshemsplacering med den absurda motiveringen att föräldern är arbetslös och därför har tid att ta hand om sitt barn själv.
Hade jag varit fritidspedagog hade jag blivit fullständigt rasande vid det här laget. Underförstått i den motiveringen ligger att fritidshemmet inte är mer än simpel barnpassning när föräldrarna arbetar. Ingen social träning, ingen pedagogisk verksamhet, ingen arena för relationsbyggen. Det är förvaring och inget mer. Det är därför som barn till arbetslösa inte har rätt till fritidshemsplacering.
Den nya skollagen kommer att få ett eget kapitel om fritidshemmet och jag hoppas innerligt att samhället en gång för alla tar sitt ansvar och erkänner varje barn rätt till den fantastiska verksamhet som fritidshem innebär. Det finns ett stort kryphål i dagens lagstiftning och kommunerna använder det för att på barnens bekostnad spara in ett par extra tusenlappar per år.
Det sorgliga är att den nya skollagen inte är på plats förrän om några år. Dagen när eleven ifråga bönade och bad om att få komma in på fritids då “det är så tråkigt hemma” var igår…
