Jag är och jobbar på en förskola med 14 barn i åldrarna 3-5. Vid frukost samtalar vi om lite av varje, som brukligt. Efter ett tag pratar vi om brandsäkerhet (man kan inte börja tidigt nog!) och jag påpekar at det sitter en brandvarnare i taket ovanför oss. Noga studerar barnen hur den fugerar även om det inte brinner. Alltså sitter den bara där och blinkar lite då och då för att visa att den inte tagit slut på batterier (antar jag).

En pojke (tre år gammal) börjar efter ett tag pipa när brandvaranaren blinkar.Han börjar gapskratta och fortsätter pipa varje gång den blinkar. Under resten av frukosten är pojken fullständigt okontaktbar. Han har på något sätt skapat en stabil vänskap med brandvarnaren ovanför hans huvud.