Efter tre dagars frånvaro präglat av lika delar inspiration och jobbsaknad traskar jag två minuter i halvåtta in på jobbet. Det är kreativitet, framtida utmaningar och en reformvilja som jag sällan känt av förr. Med andra ord: Gott om stora idéer att utsätta mina kollegor för.

Just i denna stund är det frukost. En av eleverna (sju år gammal) från parallellklassen är först att upptäcka mig.

Eleven: Killfröken är frisk igen!
Jag (efter att ha förklarat att “fackligt arbete” är ett mellanting mellan semester och smittsam sjukdom): SÃ¥ man kan säga att jag varit pÃ¥ jobbet, fast att jag inte har varit här.
Eleven (inte helt förstÃ¥ende): Jaha… Förresten! Jag sÃ¥g dig pÃ¥ Facebook häromdagen.
Jag (förstummad av en ännu ej färdigtänkta IKT-insikten i mitt huvud): …
Eleven: En frÃ¥ga bara… Varför har du sÃ¥ konstiga profilbilder?

Digga!
Sprid via Facebook
Sprid via Delicious
Sprid via LinkedIn
Sprid via Technorati
Sprid via Twitter
Taggad med:
 

Det är morgon och sommarfritids. I ett målarrum sitter två killar som annars aldrig ses varesig i ett målarrum eller i varandras sällskap. (Det är det som gör det så coolt att jobba på loven!)

Den ena har just lagt en sista hand vid vad som av samtalet verkar vara ett mästerverk.
Pojke #1 (exalterat): Det här är verkligen fantastiskt!
Pojke #2: Ja, jag är verkligen nöjd.
Pojke #1: Vi visar den för fröken!!
pojke #2: Ja, och sen lägger vi upp det på min blogg!

Min första reaktion: “Herregud, vad är grejen med alla dessa bloggar!?”
Min andra reaktion: “Ja, just det…”

Digga!
Sprid via Facebook
Sprid via Delicious
Sprid via LinkedIn
Sprid via Technorati
Sprid via Twitter
Taggad med:
 

Uruguay är ett litet och ofta förbisett land i Sydamerika som ur ett utbildningspolitiskt perspektiv borde få mer uppmärksamhet än vad som är fallet idag. Förutom att (redan 1877) vara det första landet i Sydamerika att erbjuda kostnadsfri, obligatorisk skola för alla medborgare blev de 2009 det första landet i världen att förse en hel generation elever med varsin egen laptop. Initiativet kommer ifrån den globala NOGn One Laptop per Child som har försett närmare 380 000 elever med varsin dator av den enklare modellen XO.

Utblick: Uruguay

Datorn kostar ungefär 1500 kronor i inköp och sedan dryga hundralappen i reparationer per år. Totalt motsvarar det 5% av Uruguays utbildningsbudget. Om det är mycket eller lite pengar tål att diskuteras. Något intressantare är vilka konsekvenserna är. Förutom de drastiskt förändrade möjligheterna för lärare i Uruguay att bedriva högkvalitativ undervisning är det här projektet intressant av flera orsaker.

Dels kan det vara ingången till en diskussion om vilka människor på jorden som har tillgång till Internet och därigenom fri information. (Om kunskap är makt borde man kunna tänka sig en ny typ av maktordning mellan folk som har och folk som saknar tillgång till Internet).

Dels är det intressant att världens utbildningspolitiker under de kommande åren kommer att ha skäl att vända blicken mot Uruguay för att se vilka konsekvenser som långtgående datorinvesteringar kan ha för den pedagogiska verksamheten. Kan man tänka sig Uruguaytema på Skolforum inom ett par år?

Digga!
Sprid via Facebook
Sprid via Delicious
Sprid via LinkedIn
Sprid via Technorati
Sprid via Twitter
Taggad med:
 

Det är vanligt att se tyckare som ogillar skolans arbete med IT. (Antingen för att det är för litet, för mycket, för okritiskt eller för ogenomtänkt.) Ofta brukar de ställa frågan: Är lärare teknikfientliga? På senare tid har jag och mina kollegor haft anledning att diskuterar hur vi använder teknik som pedagogiska redskap. Ju mer vi diskuterar desto klarare framstår det för mig: Lärarkåren är inte teknikfientliga utan snarare framtidsfientliga.

Det är inte det att vi misslyckas med att fÃ¥ in teknik – i bemärkelsen datorer, projektorer, interaktiva skrivtavlor, etc – i undervisningen. Kanske var det sant för fem eller tio Ã¥r sedan, men mycket har hänt. Däremot saknar mÃ¥nga lärare förmÃ¥gan att se vilken betydelse samma tekniska verktyg kommer att ha i en framtida vardag. (Resultatet blir svindyr “pedagogisk” mjukvara vars enda förtjänst är att “traggla” multiplikationstabeller.)

Med andra ord får vi in tekniken, men inte de viktiga samtalen om hur den kan användas.

Jag kan ibland önska att vi såg på teknik som lösningen på världens alla problem. Inte för att maskinerna i sig är fenomenala utan för att våra elever trots allt ska växa upp till att bli de geniala robot-ingenjörerna som utvecklar och driver dem.

Digga!
Sprid via Facebook
Sprid via Delicious
Sprid via LinkedIn
Sprid via Technorati
Sprid via Twitter
Taggad med:
 

Det är eftermiddag och jag stÃ¥r i tamburen och smÃ¥pratar med en förälder som snällt väntar pÃ¥ att tillhörande Ã¥ttaÃ¥ring “bara ska bli klar först”. Det är ett bra samtal. Som börjar med sportlovets historiska bakgrund och som slutar i nÃ¥gonting betydligt mer samtida: IT-kompetens.

Föräldern (stolt): Ja, och Åttaåringen fullkomligt älskar att pilla med PowerPoint. Det är riktigt kul att se!
Jag: Ja, det är verkligen ett bra pedagogiskt verktyg. Det känns klokt att ungarna pÃ¥ skoltid fÃ¥r möjlighet att utveckla sig inom sÃ¥dana omrÃ¥den ocksÃ¥. Inte bara läshastighet liksom…
Föräldern: Jo, visst är det så. Men jag kan ändå inte slippa ifrån att det känns lite pinsamt när jag behöver be mina barn om hjälp med presentationer på jobbet.

Det samtalet gav mig en ögonblicksbild som bet sig fast. Inte för att jag gillar tanken pÃ¥ sammanhang där barn lär vuxna hur saker och ting – i det här fallet PowerPoint – fungerar. (Jag fullkomligt avskyr stereotypbilden av barn som lär sina föräldrar hur datorn fungerar.) Hjälpen som föräldern beskriver för mig är inte kopplad till själva tekniken som sÃ¥dan. Det handlar inte om att hitta pÃ¥-knappen utan om hur man uttrycker sig i ord och bild.

För inte sÃ¥ fasligt mÃ¥nga generationer sedan upplevde samhället en liknande situation: när de äldre generationerna fick be sina barn om hjälp med att läsa. Det lär ha funnits bÃ¥de en och tvÃ¥ som avfärdade det hela som “modern teknik” som bara unga förstÃ¥r sig pÃ¥. Men i efterhand kan vi se vilka konsekvenser denna “moderna teknik” förde med sig, och dÃ¥ är det svÃ¥rt att förstÃ¥ hur man kan klara sig utan. PÃ¥ nÃ¥got vis kan jag känna att historien kommer att döma internetvägrarna pÃ¥ samma sätt. Tur dÃ¥ att det finns föräldrar som den i tamburen: som (med glimten i ögat) anammar de skolkunskaper man bara fÃ¥r uppleva som förälder.

Digga!
Sprid via Facebook
Sprid via Delicious
Sprid via LinkedIn
Sprid via Technorati
Sprid via Twitter
Taggad med:
 

Sedan ett tag tillbaka funderar jag på det här med IKT i skolan. Själv är jag frälst men jag har upptäckt att en del kollegor behöver en knuff i rätt riktning. Alltså behöver jag hitta konkreta pedagogiska fördelar som skulle vara svåra (eller rent av omöjliga) att uppnå utan IKT som verktyg. Förslag mottages gärna!
Som tankebränsle letade jag rätt på det här klippet:

Vad jag förstår är det här klippet resultatet av en mellanstadieklass någonstans i USA som -för att komma igång med att använda videokameran- mest leker filmteam. Det är nog en bra start. Men hur kan man ta det vidare? Vad tror ni?

Digga!
Sprid via Facebook
Sprid via Delicious
Sprid via LinkedIn
Sprid via Technorati
Sprid via Twitter
Taggad med: