Sidor
Credo
"What you share with the world is what it keeps of you."
Häromdagen fick jag, mycket på grund av kombinationen oförutsedda händelser och kreativa kollegor, ett infall: Kan man koppla upp sig mot en doktor i matematik (som pluggat matte i 18 år!) och låta mina elvaåriga elever utmana honom på huvudräkning? Sagt och gjort. Ett enkelt mejl till en barndomsvän så var det fixat.
Efter ett ett tags laserfokus på automatisering av grundläggande multiplikation (att man kan se vad svaret blir utan att egentligen behöva tänka efter) så har jag känt att framförallt mina elvaåringar (mina äldsta elever) har börjat att tröttna. Men det är ändå bra träning. Så, för att landa i kanske det vanligaste dilemmat man möter som lärare:
Hur motiverar man elever att träna på något som är bra men inte längre superkul?
Man sätter det i ett sammanhang så klart! Och då behöver det inte, vilket många tycks tro, nödvändigtvis vara precis det sammanhanget som kommer vara vanligast när de växer upp och ska räkna vuxenmatte. Tvärtom. Det går lika bra att dra till med något extremt och presentera en tysk mattedoktor och uppgiften att slå honom i en multiplikationsutmaning där jag drar två spelkort och uppgiften är att först multiplicera de båda korten/faktorerna och ropa svaret. (Klädda kort är 10, och ess 1 eller 11 beroende på vilken svårighetsgrad man vill ha. Först till 5 rätt vinner.)
Mina elever är vana vid undervisning som bygger på att de mitt i föreläsningar/genomgångar får bryta in och komma fram för att visa/testa saker när helst de vill. Så det är inget konstigt. Däremot var det här första gången som någon av dem var så ivrig att han faktiskt halkade på vägen fram till WhiteBoarden/projektorduken.
Därför tänker jag att det här är något jag vill återkomma till, kanske i olika former. Här är ett par idéer:
- Kan man utmana andra, jämnåriga elever, i andra skolor? Kanske i andra länder?
- Kan man via Skype bjuda in professorer i matematik som pratar om hur de ser på matte eller andra mer “mjuka” saker? Kanske hur de själva klarade/upplevde skolmatten?
- Kan man utmana före detta klasskamrater (eftersom mina elever går i en åldersblandad 3-4-5:a så har de ju kompisar på högstadieskolan i grannbyn)?
- Skulle man kunna fixa så att de fick utmana Skolministern Jan Björklund?
- Kan man hitta en grupp lärarstudenter som via Skype håller individuella genomgångar med eleverna, så att de får höra en variation av förklaringar? Det skulle man kunna efterarbeta genom att låta eleverna återberätta de olika förklaringarna de fått höra och sedan jämföra dem.
Det här är bara början på vad jag hoppas ska bli ett lyft i hur vi breddar undervisningen i matematik.
Jag har två konton på facebook, ett privat och ett för mina elever. Idag när jag loggade in på mitt elevkonto hittade jag en statusuppdatering från en av mina elever (flicka, elva år gammal) som kommit att ställa till det för mig.
“Om 200 gillar så ska jag säga något förolämpande till en lärare. <3″
Jag funderade två sekunder innan jag kommenterade. Då uppstod följande konversation:
Jag: Vadå? Jag skulle inte förolämpa dig.
Eleven (två minuter senare): Men jag skulle inte välja dig Killfröken! 
Så klart spelar det absolut ingen roll om jag slipper undan. Det är fortfarande fel att med flit planera att förolämpa en annan person, oavsett vem det är. Men hur tar man den här situationen vidare.
Eller mer konkret:
- Ska jag blanda in föräldrar/kollegor (jag är inte hennes klassföreståndare) eller ska jag hantera dt själv?
- Ska jag ta det ansi kte mot ansikte eller är det bättre att fortsätta via facebook?
Vad tycker ni?
Idag har jag inte varit på skolan. Fast att det är måndag. Istället har jag åkt till Stockholm för att hänga på Skolportens kontor och bo på ett hotell som känns lite som en svensk (och därmed lite mera lagom) kopia av hotellet i Lost in Translation. Efter en lång dag sitter jag i hotellbastun, jämte några ungdomar från Holland som uppenbarligen diskuterar om några perversa skandinaver (tror jag) när jag inser något stort:
Under hela dagen har det med jämna mellanrum plingat till i mobilen. Nya mejl. Från mina elever. Uteslutande mejl där de har bifogat försenade matteläxor. Det är någonting nytt (som inte var en del av en lärares vardag för bara något år sedan), och någonting bra.
Jag gillar tanken på att kunna åka var som helst i världen och ändå ha mina elevers försenade matteläxor på ett knapptrycks avstånd. Det känns nära på något vis. Jag kan åka iväg och lämna ansvaret till min dagen till ära vikarierande lärarstudent och ändå finnas med på ett hörn där hon inte kan/ska behöva ta ansvar.
