Sidor
Credo
"What you share with the world is what it keeps of you."
Det är onsdag morgon och jag och mina elever har förmånen att få låna grannklassens klassrum och båda grupprum (vilket ger mig 25 elever och fem stora fina klassrum. Lärarlyx!). Jag står i korridoren mellan klassrummen och samtalar med några elever när en annan klass passerar. De ska till skolbiblioteket som ligger i samma byggnad.
En av dem, en tolvårig flicka som jag känt rätt bra sedan hon var typ sju stormar förbi märkbart upprörd. Jag känner mig manad att försöka ta reda på vad som är fel.
Shiksa Feminista (utan att stanna): Fråga honom! Han vet! Hon pekar på en oförstående klasskamrat (tio år gammal).
Jag (förvånad): Okej….
Jag: Vad har hänt?
Klasskamraten (rycker på axlarna): Ja du, säg det.
Jag inser att han inte gjort något och följer istället efter flickan i fråga.
Jag: Du, jag tänker inte tvinga dig att berätta. Men om du vill prata om det så finns jag i klassrummet.
Shiksa Feminista (plötsligt lugn): Det är bara så orättvist! Jag har precis lärt mig att killar får mer i lön än tjejer! Fast att de gör precis samma jobb!
Det slutade i ett samtal om det smärtsamma i långsam samhällsutveckling med kopplingar till höstens valtema. Ett i allra högsta grad lärande samtal.
Inte för att jag vill besudla en av den svenska musikskattens mest välskriva låtar. Men lite så är det jag känner när jag läser en ledare i Göteborgs Posten. (Det var f ö tack vare samma ledarredaktion som jag slutade prenumerera.)
Bakom artikeln ligger en rapport från Delegationen för Jämställdhet i Skolan (DEJA). Det är en grupp experter som på Regeringens uppdrag utreder vad man kan göra för att skolan ska bli bättre på jämställdhet. En rapport som är väl värd att läsas. (Och som förtjänar ett eget inlägg – så fort jag får tid att läsa färdigt.) Men inte är det DEJAs slutsatser som får utrymmet. Istället är det något päron till farsa som går sin egen väg och föreslår att fler lärare borde ha penis. För då blir det nog mer rättvist.
Jag skulle inte för mitt liv underskatta vikten i att göra skolan (och då framförallt förskolan, förskoleklassen och den tidiga grundskolan) mer könsneutral. Men inte fasen gör man det med hjälp av en könsbalanserad lärarkår. Det gör man genom att anställa fler lärare med dokumenterade kunskaper i genuskunskap.
Det finns en idé om att fler män kan göra en skola mer jämställd. Den idén brukar bygga på ett antal galna påståenden:
- Män är bättre än kvinnor på att lära pojkar hur man ska förhålla sig till pojknormer.
- När man anställer en man behöver man inte ta hänsyn till hur bra han är på att lära flickor att förhålla sig till flicknormer.
- Män kan göra saker som inte kvinnor kan.
- Delar eller hela genusmedvetandet sitter mellan benen.
Jag undrar just vilket eller vilka av dessa påståenden som GPs ledarredaktion kan skriva under på. Annars kan de vackert få skriva en ny ledare till morgondagens tidning där de förklarar hur den viktigaste satsningen man kan göra för jämställdheten i skolan är att få fler lärare/skolor att bygga sitt jämställdhetsarbete på forskning. (Det är för övrigt precis just detta som DEJA lägger fram.)
En enkätundersökning bland 600 föräldrar på Passagen.se visar att 57% inte vill att deras barn ska gå i en förskola som jobbar med jämställdhet. (Bara 30% uppgav att de faktiskt ville sätta sina barn i en sådan förskola.) Tekniskt sett innebär det att minst 7% av de tillfrågade har en dotter som de vill ska få sämre utvecklingsmöjligheter eftersom hon faktiskt saknar en snopp. Bra tänkt! Otur för dem att alla förskolor enligt läroplanen är skyldiga att arbeta med jämställdhet.
Den exakta formuleringen i läroplanen (Lpfö -98) är:
”Vuxnas sätt att bemöta flickor och pojkar liksom de krav och förväntningar som ställs på dem bidrar till att forma flickors och pojkars uppfattning om vad som är kvinnligt och manligt. Förskolan skall motverka traditionella könsmönster och könsroller. Flickor och pojkar skall i förskolan ha samma möjligheter att pröva och utveckla förmågor och intressen utan begränsningar utifrån stereotypa könsroller. ”
Är det någons om vänligen kan förklara vad det är som är så farligt?
Bortom det absurda i tidigare nämnda enkätstudie döljer sig en viktig fråga: På vilka grunder vilar förskolans och skolans värdegrund? Låt oss för en stund låtsas att 57% av ALLA föräldrar faktiskt kände samma motstånd mot jämställdhet. Kan ett samhälle försvara en (statligt fastlagd) värdegrund som merparten av befolkningen inte stöttar?
I dag är det ett hundra år sedan den första Internationella Kvinnodagen anordnades. På hundra år har världen kommit en lång väg. Ändå finns det skäl för självkritik. Av världens 759 miljoner vuxna analfabeter är mer än två tredjedelar kvinnor. Trots att FN i samband med Dakarmötet år 2000 utsåg utrotandet av könsskillnader i läskunnighet som ett av endast sex Milleniemål för utbildningssektorn så ser framtiden mörk ut. Tanken är att saken ska vara biff innan 2015. Sanningen är att vi i den här takten behöver MINST 100 år till.
För att göra någonting åt saken har ett antal tunga FN-organ i dagarna offentliggjort en ny avsiktsförklaring.
Genom att särskilt fokusera på unga tjejer (10-14 år) i världens mest utsatta områden tänker man jobba för mänskliga rättigheter, och på så sätt göra världen bättre. Jag är på. Helt klart. Kolla in det här utdraget ur tidigare nämnda avsiktsförklaring så fattar ni:
We are convinced that educated, healthy and skilled adolescent girls will help build a better future, advance social justice, support economic development, and combat poverty. They will stay in school, marry later, delay childbearing, have healthier children, and earn better incomes that will benefit themselves, their families, communities and nations.
