Kanske är det för att jag närmar mig slutet på min utbildning men på sista tiden har jag börjat känna att kurslitteraturen spelar allt mindre roll. Den är (ofta) intressant men samtidigt känner jag att den antagligen inte kommer att kännas särskilt viktig om ett år när jag sedan länge är yrkesverksam. Då är det tur att man har ett fackförbund som pumpar ut inspirationsväckande tidningar och klokhetsfrämjande böcker.
Man skulle kunna säga att det stormar om skolmatematiken just nu. Man skulle också kunna säga att matematikundervisningen äntligen får den uppmärksamhet den förtjänar. (Jämför den välutvecklade debatten om hur man lär barn läsa och skriva med den så gott som obefintliga debatten om hur man lär barn räkna.)
En central del av kritiken kommer från utvärderingen av förra läsårets nationella prov i skolår tre. Tydligen visar en genomgång av kontrollgruppen (alla tredjeklassare födda på fyra givna datum) att fler elever än beräknat misslyckas på bl a de uppgifter som kräver att man själv väljer räknesätt. Vad det beror på kan man diskutera men klart sedan tidigare är:
- Svenska elever fÃ¥r en matematikundervisning som är betydligt mer fokuserad pÃ¥ “arbete i boken” och betydligt mindre pÃ¥ att “prata matematik” i jämförelse med sina jämnÃ¥riga i övriga Europa (enl TIMSS 2008).
- Den enskilt viktigaste faktorn för elevers studieframgång är lärarens kompetens (enl Mc Kinseys studier av PISA 2007).
Tillsammans borde det innebära att det finns en poäng med att lärare hittar fler och bättre forum att hjälpas Ã¥t att utveckla dels sin egna kompetens och dels undervisningen vi erbjuder vÃ¥ra elever. Vi behöver – enkelt förklarat – bli varandras lärare. DÃ¥ kan Skolverkets mattefilmer vara ett bra underlag för gemensamma matematikutflykter.
Film om likhetstecknets innebörd från Skolverket
Du kan hitta fler filmer (och instuderingsmaterial) här.