Så häromdagen var jag på skolteater med sexåringarna på Pittoreska Skolan. Bortom mitt korta ögonblick av pedagogisk ära ligger en större diskussion som i vårt fall föddes på bussen tillbaka till skolan. I varsin ända av bussen, och med trettiotvå bussglada ungar, funderade jag och min kollega på samma sak. När vi kom tillbaka till skolan frågade vi varandra: Vad har våra elever fått ut av den här förmiddagen?
Det är lätt att sätta fingret pÃ¥ vad de missade (eftersom deras äldre klasskamrater samma förmiddag fick ut närmare tvÃ¥ arbetstimmars “försprÃ¥ng” pÃ¥ det nya temat). Samtidigt är det en orimlig förenkling (eftersom lärande inte är beroende av att ske vid en viss tidpunkt) som inte leder skolan framÃ¥t. SÃ¥ vad lärde sig kidsen?
Var det en frÃ¥ga om att att uppleva annars otillgänglig kultur? Kanske för vissa. Men inte för flickan med tvÃ¥ kulturarbetare till föräldrar. Hon, som när vi äter frukost pÃ¥ fritids, brukar gÃ¥ runt och nynna pÃ¥ Trollföljten (“För det är min favorit! Jag har sett den pÃ¥ opera en gÃ¥ng och jag har den pÃ¥ film hemma!”). Hon led mer än marsvinet.
Var det en frÃ¥ga om början till en filosofisk diskussion om döden med ungar som – rent utvecklingspsykologiskt – börjar förstÃ¥ att alla en dag ska dö? Kanske för vissa. Men en del har redan gjort den insikten och andra är inte i närheten av redo för det samtalet. SÃ¥ kanske borde det ske mer individuellt?
Var det en fråga om att ge ungarna en djupare känsla av att skolan är en levande del av samhället och samtidigt vänja kidsen vid att åka kollektivtrafik? Kanske för en del. Men inte för de som redan deltar i samhällslivet och verkligen inte för de som redan åker buss till och från skolan varje dag.
Sanningen är nog en blandning av alla tre. I olika utsträckning. Beroende pÃ¥ vilka elever man tittar pÃ¥. Visst skulle jag kunna dissekera vilka elever som tänker pÃ¥ vilket sätt.  Men jag tror inte – om jag ska vara helt ärlig – att det skulle göra varesig mig eller min undervisning bättre. DÃ¥ lägger jag hellre min energi pÃ¥ att förundras över lärandets mystik.
