Det är måndag och mina elever har tre dagar kvar i förskoleklassen. För att fira allt de har lärt sig har jag och min kollega i hemlighet arrangerat en bokstavs- och sifferfest. En uppskattat och minnesvärt lektionspass som bland annat innefattar tolv ungar som sitter med ett gäng bokstavskex som de försöker bilda ord av.

Jag (som redan ätit de flesta av mina kex): Jag har bara P, N och A kvar. Vad kan jag göra för ord?
Elev (pojke, sex år gammal): Jag vet!
Jag (blir lite orolig för att han ska göra bort sig och skämmas): Mhm…. men alltsÃ¥….
Eleven (pilimariskt): Du kan skriva Kenneth!

Ungarna runt omkring viker sig av skratt och jag blir, återigen, påmind om att ungar är både klokare och roligare än man kan tro.

Digga!
Sprid via Facebook
Sprid via Delicious
Sprid via LinkedIn
Sprid via Technorati
Sprid via Twitter
Taggad med:
 

Igår hittade jag en brittisk studie på 17 000 elever i 7-16 årsålder som visade mig två saker:
1.  Ungefär 85% av eleverna äger en egen mobiltelefon
2. Ungefär 72% av samma elever äger egna böcker

Alltså är det mer troligt att en brittisk skolungdom har en mobil än att han/hon har böcker. Fundera ett tag på vad det innebär för brittiska lärare. Man brukar säga att den som har många böcker hemma har tillgång till ett större kulturellt kapital och därmed har lättare att lära sig. Framförallt läsa och skriva men det gäller i största allmänhet. Så vad händer med elevernas kulturella kapital när de inte längre äger böckerna vi är vana att räkna med? Betyder det att kapitalet tar slut?

Digga!
Sprid via Facebook
Sprid via Delicious
Sprid via LinkedIn
Sprid via Technorati
Sprid via Twitter

“Bra litteratur ger barnen en plats i världen och världen en plats i barnet.”

Med den motiveringen delas Astrid Lindgren Memorial Award ut. Bakom priset stÃ¥r den svenska staten och vinnarna föreslÃ¥s av allmänheten. (Förra Ã¥ret inkom 167 nomineringar frÃ¥n 61 länder!) Det kan vara författare, illustratörer, berättare eller läsfrämjare och fokuserar pÃ¥ livsverk. Tanken är att komma förbi enskilda verk och istället fokusera pÃ¥ vad barn- och ungdomslitteratur kan göra för demokratiutvecklingen i ett land. “Att barn och unga har tillgÃ¥ng till litteratur är en förutsättning för demokrati och öppenhet. Litteraturpriset ska stärka barns rättigheter pÃ¥ global nivÃ¥.”

Det coola med hela ALMA är att det med sina fem miljoner kronor i prispengar är världens största pris för barn- och ungdomslitteratur. Personligen tycker jag att det säger något om Sverige som nation.

Imorgon vid lunch annonseras årets vinnare vid en presskonferens i Vimmerby som direktsänds här. Du kan också hitta ALMAs blogg här.

Digga!
Sprid via Facebook
Sprid via Delicious
Sprid via LinkedIn
Sprid via Technorati
Sprid via Twitter
Taggad med:
 

Det är eftermiddag och jag stÃ¥r i tamburen och smÃ¥pratar med en förälder som snällt väntar pÃ¥ att tillhörande Ã¥ttaÃ¥ring “bara ska bli klar först”. Det är ett bra samtal. Som börjar med sportlovets historiska bakgrund och som slutar i nÃ¥gonting betydligt mer samtida: IT-kompetens.

Föräldern (stolt): Ja, och Åttaåringen fullkomligt älskar att pilla med PowerPoint. Det är riktigt kul att se!
Jag: Ja, det är verkligen ett bra pedagogiskt verktyg. Det känns klokt att ungarna pÃ¥ skoltid fÃ¥r möjlighet att utveckla sig inom sÃ¥dana omrÃ¥den ocksÃ¥. Inte bara läshastighet liksom…
Föräldern: Jo, visst är det så. Men jag kan ändå inte slippa ifrån att det känns lite pinsamt när jag behöver be mina barn om hjälp med presentationer på jobbet.

Det samtalet gav mig en ögonblicksbild som bet sig fast. Inte för att jag gillar tanken pÃ¥ sammanhang där barn lär vuxna hur saker och ting – i det här fallet PowerPoint – fungerar. (Jag fullkomligt avskyr stereotypbilden av barn som lär sina föräldrar hur datorn fungerar.) Hjälpen som föräldern beskriver för mig är inte kopplad till själva tekniken som sÃ¥dan. Det handlar inte om att hitta pÃ¥-knappen utan om hur man uttrycker sig i ord och bild.

För inte sÃ¥ fasligt mÃ¥nga generationer sedan upplevde samhället en liknande situation: när de äldre generationerna fick be sina barn om hjälp med att läsa. Det lär ha funnits bÃ¥de en och tvÃ¥ som avfärdade det hela som “modern teknik” som bara unga förstÃ¥r sig pÃ¥. Men i efterhand kan vi se vilka konsekvenser denna “moderna teknik” förde med sig, och dÃ¥ är det svÃ¥rt att förstÃ¥ hur man kan klara sig utan. PÃ¥ nÃ¥got vis kan jag känna att historien kommer att döma internetvägrarna pÃ¥ samma sätt. Tur dÃ¥ att det finns föräldrar som den i tamburen: som (med glimten i ögat) anammar de skolkunskaper man bara fÃ¥r uppleva som förälder.

Digga!
Sprid via Facebook
Sprid via Delicious
Sprid via LinkedIn
Sprid via Technorati
Sprid via Twitter
Taggad med: