Sidor
Credo
"What you share with the world is what it keeps of you."
Idag häll jag en lektion om teleskop, rymden och Krabbnebulosan. (Det finns ett direkt samband mellan ur mycket planeringstid jag får lägga på nasa.gov och hur hänförda mina elever blir. Men det säger mer om vår gemensamma nördighet än något annat.) Den lektionen slutade med att tre elever bad mig dela bildspelet jag hade gjort till lektionen. “Jag vill visa dom där hemma.”
Jag tänker att det också är ett mått på hur framgångsrik en undervisning kan vara. Och så tänker jag att det inte lär ha hänt innan jag och mina kollegor bedrev en digital undervisning med en riktigt smidig lärplattform i grunden. Vem hade bett att få låna hem en lärobok liksom?
Jag har bestämt mig för att hoppa på utmaningen #Blogg100 som handlar om att skriva ett inlägg per dag i hundra dagar. Jag hoppas att det ska inspirera mig att ägna mer tid åt skrivandet och reflekterande som omfattar den här bloggen. Därav den lilla siffran i början på inlägget.
Genom Twitter hittade jag den här bilden, som jämför en pedagogisk vision om skola à la år 2000 (publicerad 1899) och hur en del IT-människor tycks se på visionärt lärande idag.
Det är imponerande hur lite visionen har förändrats för en del människor. Här tänker jag särskilt på den gruppen lärare och skolledare som glatt meddelar att de har en dator per elev och tycks använda det som en sköld att gömma sig bakom för att slipa vända på jobbiga stenar. De tycks tro att det räcker för att nå fram till det goda lärandet.
Jag och mina kollegor/elever har haft 1:1 i snart två år. På sätt och vis är det först på senare tid som vi vågat/kunnat se vad som är nästa steg i vårt gemensamma lärande. I’m just saying. Digitala verktyg, precis som alla andra verktyg, kan vara biljetten in till ett nytt lärande. Men själva jobbet, både undervisningen och skolutvecklingen, kommer fortfarande att komma från läraren och eleven.
