Sidor
Credo
"What you share with the world is what it keeps of you."
En av de saker jag är mån om att ge mina elever – oavsett vilket ämne eller tema vi arbetar med – är vanan att dubbelkolla sitt egna arbete. Det spelar ingen roll om det är sexåringar eller tolvåringar. Tanklöst producerande gör ingen vettig människa glad.
Dock ska det sägas att det är lättare med de lite äldre eleverna. Detta blev jag varse idag när jag höll på att avsluta morgonens första mattepass med mina sexåringar.
Jag: Nu ska vi börja avsluta och sedan är det fruktrast.
Elev: Får jag göra färdigt den här uppgiften?
Jag (som inte vill avbryta en lärande tanke): Ja, visst får du det.
En Annan Elev: Jag är klar! Kan jag gå på rast då?
Jag: Japp!
Den Andra Eleven (som slagit ihop sin bok men hastigt ångrar sig): Jag ska bara bubbelkolla ett tal först.
Japp, jag är stolt över de spår jag sätter….
Varannan vecka är det mitt ansvar att följa klassens sex-, sju- och åttaåringar från skolan till idrottshallen, som ligger i andra ändan Pittoreska Samhället. Det är en nätt promenad på ungefär 500 meter som vanligtvis är förhållandevis händelselös.
Just den här dagen går jag tillsammans med en av de elever som jag – av flera skäl – lärt känna minst under min tid i klassen. Därför tar jag tillfället i akt att fördjupa vår relation. Det är ett trevligt samtal om föräldrars arbeten, planer för stundande födelsedagskalas och så klart även det nyligen säsongsinvigda kulputtandet. Hastigt avbryts vårt samtal.
Eleven (sex år gammal): OJ!!!!
Jag: Vadå?
Eleven: Jag såg någonting… Där bakom containern! ( Samtidigt pekar hon på en tillfälligt uppställd byggcontainer).
Jag (uppmuntrande): Vad var det för något?
Eleven (tvärsäkert): Det var nog påskharen.
Jag: Är du säker?
Eleven (som nu spänner ögonen i mig): Ja. Jag har faktiskt sett den flera gånger.
Jag (avväpnande): Ja men då så, hur ser den ut egentligen? Jag har ju aldrig hunnit se Påskharen menar jag…
Eleven: Den är liten… och snabb förstås! Sen har den päls som är fluffig och lite grå. Samma färg som månen ungefär…
Plötsligt slås jag av hur skolans undervisningsfokus på helt oförutsägbara vägar kan förändra och berika elevers möjligheter att göra referenser i sociala sammanhang. Märks det att vi nyligen avslutat ett längre undervisningstema om rymden?
Det är söndag och jag sitter och rensar mina högar med papper. Mitt bland alla viktiga blanketter hittar jag en liten papperslapp som påminner mig om en händelse för ett par veckor sedan.
Det är matematiklektion med förskoleklassen och vi pratar i en stund om favorittal. Lektionen ska egentligen handla om taluppfattning och på ett sätt är det väl det vi pysslar med. Det har kommit till Den Lilla Vetenskapsmannens tur och han stegar fram till den lilla tavlan och fattar pennan:
8 1000 8
Den Lilla Vetenskapsmannen: Åttatusenåtta!
Klassen applåderar imponerat och jag hinner mitt i alltihop tänka att han är på väg in i ett sällskap. De Som Kan. I det här fallet handlar det om att kunna skriva tal. Positionssystemet. På sätt och vis är det som är min arbetsuppgift: att göra ungarna till medlemmar.
Jag är en medlemskapare.
Ackommodation är ett festligt litet ord som fastnat hos mig. Genom att muta det med ett eget inlägg hoppas jag bryta förtrollningen så att jag kan gå vidare. Naturligtvis med ordet någonstans i mitt ordförråd.
Går man till en ordbok upptäcker man att ackommodation ofta beskrivs som ett fysiologiskt begrepp. Då beskriver det en process som går ut på att man går in i just den muskeln i ögat som “håller fast” själva linsen (ciliarmuskeln) för att ändra muskelns spänning. Effekten blir att linsens yttre form så väl som inre struktur förändras. Resultatet blir att linsens brytkraft förbättras och patienten kan se världen på ett lite annorlunda (förhoppningsvis bättre) sätt.
I pedagogiken används begreppet ackommodation (enligt Helena Korp som på uppdrag av Myndigheten för Skolutveckling skrev Kunskapsbedömning – hur, vad och varför) på nästan samma sätt. Fast då handlar det om den processen som går ut på att eleven tar till sig kunskap på ett sådant sätt att hon ändrar sina tankestrukturer. Alltså pedagogisk påverkan som ändrar tänkandets “yttre form så väl som inre struktur”. Resultatet blir att eleven kan se världen på ett lite annorlunda (förhoppningsvis bättre) sätt.
