Sidor
Credo
"What you share with the world is what it keeps of you."
Av skollagen (2010:800) framgår tydligt att utbildningen ska utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar och de mänskliga rättigheterna. Var och en som verkar inom utbildningen ska främja de mänskliga rättigheterna. Av skollagen framgår också att i all utbildning och annan verksamhet ska barnets bästa vara en utgångspunkt. I läroplanen för de obligatoriska skolformerna (Lgr 11) framgår också uttryckligen att eleverna ska få undervisning om sina rättigheter enligt barnkonventionen inom ramen för de samhällsorienterande ämnena.
Citatet kommer ifrån den femte regelbundna rapport som Regeringskansliet gör till FN Barnrättskommitté. Det är en sorts avstämning att vi som nation gör det vi har tagit på oss att göra. (Faktumet att vi inte gör det och att samma kommitté regelbundet riktar kritik mot Sverige och hur vi hanterar särskilt asylsökande barn är en annan fråga för en annan skolchatt.) Det finns ett par saker jag reagerar på:
- “Utbildningen ska utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar och de mänskliga rättigheterna” – Vad är skillnaden mellan grundläggande demokratiska värderingar och mänskliga rättigheter? Är det i grunden samma sak, eller finns det en nyans skillnad? Vad är skillnaden i så fall? Och framförallt: Hur många lärare har fått utbildning i frågor som dessa? Vad jag minns så ingick det inte i min lärarutbildning (anno 2005-2009).
- “Var och en som verkar inom utbildningen ska främja”…. - Med andra ord är det inte ett ansvar som är reserverat till läraren i klassrummet, vilket nog är klokt. Exempelvis har jag ett helt gäng kollegor utan varesig lärarutbildning eller lärarjobb som i sitt yrkesutövande har makten att antingen se eller kränka elever. De har precis lika stor möjlighet som jag att uppfylla eller bryta mot de krav som uppenbarligen ligger på oss. Jag tänker på vaktmästare, städare, matsalspersonal och andra som är vanliga inslag i kidsens skolliv. Men hur säkerställer man att alla som “verkar” inom utbildningen har koll på det demokratiska uppdraget?
- Vad är tanken med att eleverna ska få “undervisning om sina rättigheter enligt barnkonventionen inom ramen för de samhällsorienterande ämnena”? Skulle det på något sätt vara mindre viktigt att jag undervisar eleverna om deras rättigheter när jag slår om och undervisar dem i naturvetenskap eller musik? Eller finns det genuint något moment i detta som är så viktigt att det är didaktiskt fördelaktigt att det är en SO-lärare som ansvarar för det? Jag är för kluven för att veta svaret här…
Framförallt allting annat så känner jag ett stort stöd i skrivningarna om skolans demokratiuppdrag, oavsett om det är från skollagen eller läroplanen. Det känns bra att veta att jag fortfarande har ett uppdrag som är komplexare än bäbispoolen som är det centrala innehållet. Att vi fortfarande har livsviktiga saker att prata om. Samtidigt är det i demokratiuppdraget som jag hittar min ideologiska grund för det dagliga fostransarbetet. Utan det är det lätt att hamna i ett träsk av att lära att lyda, som vi absolut inte ska tillbaka till.
Det är en (inte så) kort sammanfattning av hur jag uppfattar skolans demokratiuppdrag. Hur tänker du?
Delta gärna i #skolchatt på twitter ikväll. Det börjar 20.oo och håller på en timma. Deltar i bakgrunden gör Forum för levande historia.
Vill du hellre bara läsa kan du göra det i efterhand i Skolchatts arkiv.
För ett tag sedan hade jag en i efterhand pinsamt hetsig diskussion med en av mina äldre elever, Kritikern (tolv år gammal). Det har tagit mig flera veckor att fullt ut dels bearbeta vårt samtal och dels formulera det här inlägget.
Bakgrunden var att vi hade ett läxförhör och att jag efteråt gav eleverna olika uppgifter att jobba med när de var klara. En av mina yngre elever, som behöver träna på fingersättning (vilken teknik man använder när man skriver på ett tangentbord) fick en digital uppgift samtidigt som jag bad Kritikern fortsätta på en högst analog skrivuppgift (med papper och penna och hela kittet). Där och då muttrade hen lite, men inte mer. Men så snart som läxförhöret nått sitt slut och eleverna var på väg ut mot rasten sökte Kritikern upp mig.
Kritikern: Du Killfröken! Det där är inte okej! Jag KRÄVER en förklaring! Ni (jag och min kollega) är alltid orättvisa mot oss äldre. Jag vill inte vara en sån som klagar men är inte det i princip diskriminering!?
Jag (som anade vad det handlade om, men försökte köpa mig tid): Vad menar du?
Kritikern: Att treorna får jobba med datorn när vi andra tvingas hålla på med tråkiga saker. Är det inte så att Skollagen säger att alla elever ska behandlas rättvist!? Vad hände med likvärdigheten!?
(Så här i efterhand är jag obeskrivligt stolt över att någon som är tolv år gammal har förmågan att lägga fram så pass avancerade och välformulerade argument.)
Jag: Jo, fast ibland är det olika för olika elever. Så är det…
Kritikern (ordentligt upprörd): Men lägg av! Jag blir så förbaskat provocerad varje gång ni säger så. Ni har väl ingen rätt att behandla elever olika!? Det är samma läroplan och samma mål. Varför får han (eleven med tangentbordsträningen) men inte jag?
Jag (som börjar inse att det här är mer än bara tanklöst gnällande): Fast vad är alternativet? Ska alla jobba med samma sak hela tiden? I så fall bestämmer jag att alla elever i vår klass under nästa lektion ska träna sig på hälften och dubbelt (att automatisera färdigheten att dubblera/halvera tal), för det behöver några i vår klass träna på. Ja, jag vet att kanske 25 av 30 redan kan det. Men om alla ska göra samma så får alla träna på det då. Känns det som en bra plan?
Kritikern: Meh! Jag menar….
Jag (vid det här laget börjar jag bli lika upphetsad som min elev, vilket kanske inte är så professionellt): Målen är samma för alla i vår klass. Men ibland får ni olika uppgifter eftersom ni har olika saker ni behöver lära er för att nå dom där målen. Samma mål, olika förkunskaper, olika uppgifter. Okej?
Kritikern blir tyst utan att backa tillbaka. Jag ser att han tänker så därför drar jag mig tillbaka och fortsätter med att plocka ihop mina grejer.
Kritikern: Så man gör på olika sätt för att alla ska komma framåt i sin utveckling. Nu tror jag att jag förstår vad det betyder med riktig likvärdighet.
Jag avslutade samtalet med att säga något positivt som jag inte minns i efterhand innan vi gemensamt gick ut ur klassrummet. Sedan den dagen har jag flera gånger pratat om likvärdighet med vuxna (kollegor, föräldrar, skoltyckare, politiker, m.m) som inte har besuttit samma insiktsförmåga som min egna lilla Kritiker. Det gör bara att min respekt för hen växer.
Imorgon får jag tio nya elever. Tio nya relationer att vårda. Tio nya kunskapsutvecklingar att följa. Tio nya vänner att dela min vardag med. Tio nya små ankungar att kasta i sjön. Det är en speciell känsla.
Jag träffade ett par av mina blivande elever i veckan som gick. Vi känner varandra rätt bra sedan tidigare. (Jag har t.o.m haft dem förut, om än bara en kort period.) Trots det märker jag en påtaglig nervositet i dem allihop. Det är mycket som är nytt. Nya läxrutiner, nya schemarutiner, nya ansvar, nya lärare, nya ämnen, nya friheter, nya krav och inte minst ett nytt klassrum. Det är så klart spännande, och viktigt för deeras utveckling. Men det finns en dold fara i övergångar av den här typen.
Det här är egentligen den enda riktiga övergången våra elever möter. Så kanske ska man inte klaga. Men samtidigt är det direkt negativt för lärandet, i alla fall kortsiktigt. En engelsk studie visade att barn (typ mellanstadieålder) som byter klass/skola kan tappa så mycket som ett år i skrivutveckling. Nu är inte det ett allmänt mått på lärande, men det kan vara en fingervisare på hur viktigt det är att överbrygga alla skolövergångar som finns i grundskolan.
Går man till styrdokumenten finns inga bestämmelser för hur överlämningar inom skolformer ska gå till. Mellan skolformer (typ från förskola till grundskola) regleras i skollagen. Men ingenwtans finns regler för överlämningar inom exempelvis grundskolan. Detta trots att tiotusentals barn och unga genomgår denna förändring varje år. Så kan det gå med en skollag som bygger på att alla grundskolor är F-9.
