Tidigare i år disputerade nationalekonomen Elly-Ann Johansson vid Uppsala universitet. Hon är en nationalekonom som valt att studera olika aspekter av förskolan och skolan. Jag tycker oftast att det blir extra intressant när forskare med ett utifrån-perspektiv tar sig an skolan. Särskilt när de kommer från en vetenskapstradition som är så annorlunda från skolans.  Men inte när det gäller Johansson.

Det första felet hon gör är att gå in i sin forskning med ett förutbestämt syfte. (I en intervju med Skolporten får hon frågan “varför blev du intresserad av ämnet?” och svarade “Om förskola är bra eller dåligt för barns utveckling rådde det länge delade meningar om – och gör delvis fortfarande.”) Det känns som att Johanssons mål inte är att utforska utan snarare att bevisa. Det är ofta ett tecken på dålig forskning.

Det andra, och betydligt allvarligare felet, Johansson gör är att hon tolkar sina resultat på ett tveksamt sätt. I sina studier av effekten av åldersblandad undervisning på mellanstadiet (en serie standardiserade test som hon gjort med elever i olika åldrar) konstaterar hon att åldersblandning “verkar närmast vara negativt” för den kognitiva utvecklingen. Samtidigt visar hennes egna resultat att det, vid slutet av årskurs nio, inte går att urskilja vilka elever som har fått vilken undervisning.

Det tredje felet Johansson gör är egentligen inte hennes fel utan den nationalekonomiska vetenskapstraditionen. För att nationalekonomisk forskning ska vara viktig behöver man intervjua många personer. (I det här fallet 4500 elever i 30-någonting kommuner.) Det ska jämföras med utbildningsvetenskaplig forskning, där det kan räcka med ett par tio elever. Visst får man finare grafer om man intervjuar många. Men den storleken på studie får två konsekvenser:
1. Det går inte att se vilka elever som går på en skola som aktivt valt åldersblandad undervisning för att det stämmer överens med den pedagogiska grundsyn som finns på skolan och vilka elever som helt enkelt utsätts för en ekonomisk nödlösning. Faktumet att Elly-Ann Johansson inte tycker att det är viktigt att skilja på dessa grupper säger något om tillförlitligheten i resten av hennes avhandling.

2. Det går inte att studera elevers lärande på en särskilt ingående nivå om man ska studera 4500 unika individer. Därför kan forskare som Johansson egentligen inte kommentera mer än resultat från standardiserade test. (typ de nationella proven.) Alla som någon gång var unga, eller över huvud taget sett en ung person, vet att provresultat aldrig någonsin kan ge en bild av en hel person.

Det jag vill säga med hela den här långa utläggningen är att det är så fruktansvärt orimligt att nationalekonomiska principer tillåts släppas loss på skolan. Jag är helt för tvärvetenskaplig forskning på skolans område. Men borde vi inte allihop kunna enas om att det kräver dels respekt för verksamheten som studeras och dels någon form av mänsklig grundton i hur man forskar!?