#skolchatt om syftet med nationella prov

Den här veckan handlar #skolchatt på Twitter om syftet med nationella prov. För min del är det nationella proven i år tresom jag har erfarenhet av. Eftersom vi har åldersblandade tre-fyr-femmor så innebär det att jag varje år är inblandad i detta spektakel. Därför känns det angeläget att fundera på syftet med de nationella proven och framförallt kanske hur man kan använda dem på olika sätt.

Om man besöker Skolverkets hemsida kan man läsa en hel del om de nationella proven. Bland annat kan man läsa att:

Syftet med de nationella proven är i huvudsak att:

• stödja en likvärdig och rättvis bedömning och betygssättning
• ge underlag för en analys av i vilken utsträckning kunskapskraven uppfylls på skolnivå, på huvudmannanivå och på nationell nivå

De nationella proven kan också bidra till:

• att konkretisera kursplanerna och ämnesplanerna
• en ökad måluppfyllelse för eleverna.

Ur detta kan man dra flera slutsatser.

Flera syften på samma gång?
Det första som slår mig är att det är ett brett spektrum av olika ändamål som ska tillgodoses samtidigt. Är det självklart att ett verktyg för att kvalitetssäkra betygsättningen också kan ”ge underlag för en analys av i vilken utsträckning kunskapskraven uppfylls”? Eller att man kan bidra till en ökad måluppfyllelse samtidigt som man bidrar till en nationell kartläggning? Ur citatet från Skolverkets hemsida tycker jag mig urläsa att de första två punkterna är viktigare. Men hur kan det vara att en nationell kartläggning går före ökad måluppfyllelse? Jag är inte säker på att det går att mäta två saker samtidigt med samma verktyg. Då måste man välja. Vad är viktigast? Om du fick i uppgift att rangordna de fyra syftena som Skolverket anger, hur skulle du välja?

Världens bästa engångsmaterial?
Det sägs att de svenska nationella proven är världsledande i termer av kvalitet. Jag har en kollega som sitter med och tar fram de nationella proven för år 6 inom SO. De arbetar i flera år med att noggrant testa, revidera och balansera varje fråga nästan in i absurdum. Det brukar jag tänka på när vi samlar våra treor så där lagom runt påsk och låter dem ägna en dryg timma per delprov. Fatta hur många timmars planering som går in i de lektionerna! Det är fint och samtidigt lite sorgligt. Kan man använda de nationella proven till mer än vad de är avsedda för? Vilka regler finns för att använda gamla NP som arbetsmaterial? (Var det inte det som han den där kända TV-läraren hamnade i blåsvädret för?) Är det olika regler för olika åldrar?

Kompetensutvecklingen som försvann?
När de nationella proven infördes så var det ett uttalat syfte att de skulle fungera som kompetensutveckling för de lärare vars elever gör proven. Tanken är fin. Men är det så i praktiken? (Tanken för tillbaka till när VFUn infördes och den offentliga utredningen som Riksdagen fattade beslut på föreslog att handledaren skulle in på universitetet och fortbilda sig när studenten skulle ta över klassen under VFUn. Det gick ju bra….) Kollar man på lärarhandledningen som följer med treornas nationella prov så innehåller de absolut inga inslag av kompetensutveckling. Numera är det snarare en rättningsmanual. Kanske är det annorlunda i de äldre åldrarna?

Om du inte hinner vara med eller föredrar att läsa om efteråt så går det utmärkt på Skolchatts hemsida.