IKT för professionellare elevrelationer

Igår eftermiddag fick jag ett mejl från en av mina elever. Eftersom jag, trots viss tidigare tvekan, har kopplat min jobbmejl till min telefon så fick jag det direkt. Eftersom jag satt på bussen hem från jobbet kändes det lika bra att öppna och läsa, fast att det är efter betald arbetstid. Det beslutet har det senaste dygnet kommit att ändra vår professionella relation.

”Hjälp. Hur mycket skulle man göra på matteläxan! Jag har bara kommit på två frågor! Och klockan är redan 17.40!”

Det visade sig att hon kört fast på matteläxan (att skriva en matteberättelse med sex frågor och förberedda rätta svar) med deadline nästa dag. Jag kan tänka mig att det här är ett problem som elever upplevt i alla tider. Allt sedan folkskolan infördes för snart 170 år sedan. Skillnaden är väl att man med hjälp av enkla tekniska verktyg som mejl och Google Dokument kan handleda på ett annat sätt.

Den här historien fortsatte med att jag bad min elev dela sin läxa med mig. På fem minuter kunde jag via Google Docs i mobilen utmana hennes tankar tillräckligt för att lösa resten av uppgiften. När jag fick kommentaren ”Ja! Jag har kommit på det! Vi ses imorgon. Hejdå!” så satt jag fortfarande på bussen. Och det är ett inte helt oviktigt inslag i min poäng:

Genom att inte offra mer än min annars meningslösa pendlingstid kan jag stötta mina elever i deras läxläsning på ett sätt som faktiskt är helt ovärderligt, både för min elev (som får en hel del tid över till annat) och för mig (som vid upprepade tillfällen idag känt av vår stärkta relation). Och det är något viktigt. Det handlar inte om att vara omtyckt bland sina elever (även om det i sig är viktigt!). Det handlar om att varje gång man tar sig tid att göra något utöver det vanliga för sina elever så gör man dem i sin tur mer motiverade att göra något utöver det vanliga tillbaka. Och då handlar det plötsligt om större ansträngningar i det egna lärandet.

Kort och gott. Tack vare att jag har kopplat såväl jobbmejl som Google Dokument till mobilen kan jag göra ett bättre jobb, vara mer tillgänglig för eleverna (utan att det blir slavliknande arbetsvillkor á la Kunskapsskolan över det!) och samtidigt etablera starkare professionella elevrelationer. Då känns det konstigt att tänka på att det fortfarande finns lärare som tänker att det här med ny teknik är något man kan välja bort…