Har precis avslutat en middag med Datorn i Utbildningen som föregicks av ett föreläsningsmingel där Ruben Puentadura (världsledande forskare på skolutveckling genom IT). Efteråt pratade vi en stund och han berättade en historia om en av sina kollega.
Jag frågade honom om hur han såg på fenomenet att fler och fler verkar mena att vägen framåt är att tillåta, eller rent av kräva, att elever ska ta med sig egen teknisk utrustning. Han svarade mig så här:
”Vet du, jag har en kollega i Maine (nordöstra USA) som undervisar i ett område med många nyanlända. Min kollega berättade om en sådan elev, som nyligen kommit till USA från Colombia och som haft det tufft att hitta sin plats i både gruppen och samhället. Eleven var mycket tyst och deltog egentligen inte i undervisningen (varför läraren börjat oroa sig för om eleven skulle komma att nå målen). Trots detta hade läraren insett att samma elev bar på en enorm förkärlek för baseball och samtidigt visste läraren att han hade en extra iPod Touch över som han bestämde sig för att ge till eleven. Efter en kort demonstration om hur den fungerar och hur man kom ut på Internet började eleven i fråga ladda ner bilder och söka efter fakta om alla de stora baseballspelarna i USA. Det blev elevens skoluppgift. Inom loppet av ett par veckor förändrades den här eleven av att vara en i periferin till en elev som står i centrum och deltar i alla möjliga lektioner. Jag tror att du kan gissa att den här eleven inte hade haft råd att köpa den här tekniken själv, och då blir det istället en insats som läraren göra inte av välvilja utan för att teknik öppnar för lärande på ett helt nytt sätt.”
För mig är det en klockren historia som visar på hur tillgång till teknik kan förändra utbildningsresultat i grunden. Kan man då låta sociala faktorer som huruvida man har råd att köpa dyra prylar vara avgörande? Bidrar inte det till att elever från fattiga familjer (en grupp som växer som aldrig förr!) inte har samma rätt till bra lärande? Kan man med ett likvärdighetsargument förbjuda elever att ta med egna prylar till skolan, även om skolan i sig inte har råd med dyra en-till-en satsningar? till att elever från fattiga familjer (en grupp som växer som aldrig förr!) inte har samma rätt till bra lärande? Kan man med ett likvärdighetsargument förbjuda elever att ta med egna prylar till skolan, även om skolan i sig inte har råd med dyra en-till-en satsningar?
Kommentera