Sedan ett tag tillbaka har vi en ’diskussion’ (läs:konflikt) i min kommun kring det här med pedagogiska luncher som bl a går ut på att vi som då och då är rastvärdar på lunchen får betala en kostnad som ligger långt över produktionskostnaden.
Hur som helst! Jag ska inte tråka ut ur med den saken. Istället vill jag berätta om ett samtal som tar sitt ursprung i kommunens policy för pedagogiska luncher: ’att uppträda som en god förebild i måltidssammanhang’. Annars gills det i Arbetsgivarens ögon som pedagogisk lunch, eller vadå?
Jag frågade dagens lunchsällskap om de ser mig som en förebild. Deras svar:
”Ja, för det mesta.”
Jag blev, fåfäng som jag är, både förvånad men framförallt intresserad av vid vilka tillfällen som jag inte är en förebild.
”Vi går väl inte och ser upp till dig hela dagarna?” blev det lika hårda som kloka svaret på min fråga.
”Om vi ser upp till dig. Betyder det att du ser ner på oss tillbaka då?” kontrade en av mina lite mer fritänkande elever (pojke, nio år gammal).
Det fick mig att inse en sak som jag sedan dess har funderat på: Varför begär inte min arbetsgivare med samma tydlighet att jag under lektionstid ska se mina elever som förebilder?
2 kommentarer
Linda O
Posted on 2012-03-21 at 21:34Pedagogisk lunch är en underskattad investering! Med hjälp av det lyckas vi få elever att äta i Bamba, som aldrig ens vågat sig dit. Trots detta pågår ofta diskussioner om huruvida det är något som är värt att lägga pengar på. I yngre åldrar borde det inte vara en diskussion.
Pingdao
Posted on 2012-03-23 at 07:26Är det frivilligt för er att äta pedagogisk lunch? Alltså, får ni välja att äta i personalmatsal/lunchrum om ni vill? I annat fall är den pedagogiska lunchen en ålagd arbetsuppgift och då skall ni INTE betala för den.