Som jag skrev häromdagen så har det här med mattaffärslärande, eller entreprenöriellt lärande om man vill vara sånt. Det här är den andra delen av mina tankar under de senaste dagarna.
Häromdagen fick vi besök från stiftelsen Majblomman, vilket är en stor händelse på vår lilla skola. Det är väl en regional grej kan jag anta, men hos oss är det drygt hälften av eleverna som deltar varje år och de brukar ha en informell tävling om vem som säljer flest. En bra grej antar jag eftersom den stora lejonparten av pengarna som samlas in går till andra barn som behöver det.
Med i det lilla informationskittet man får till varje klass finns två planscher, en som är lite konstnärlig och en som är lite mer säljig. (Bilden ovan föreställer den mer säljiga och är snodd från majblomman.se.) När jag presenterade hela projektet och påminde om de regler som finns så var det en av mina yngre elever som räckte upp handen.
Entreprenören: Men du Killfröken, vart ska du sätta upp den där planschen. (Pekar på den säljiga affischen.)
Jag: Ja du, har du några idéer? Kanske på dörren till klassrummet?
Entreprenören: Mjaaa, jag tänkte att vi kanske kunde går bort till affären (som ligger hundrafemtio meter från skolan) och fråga om vi får sätta upp den där. Det står ju ändå att man ska köpa majblomman, och du sa ju att man inte får sälja på skolan.
Jag (imponerad av hans logik): Joo…..
Entreprenören (lycklig): … Och då blir det ju lättare för oss att sälja många majblommor!
Så tänker elever när de hanterar riktiga uppgifter som de själva känner ägande över, i jämförelse med alla de skoluppgifter som jag konstruerar och därmed även äger.
Kommentera