Lärorik brännboll

Häromdagen hamnde jag i ett samtal på twitter med bland annat Mats Olsson. Det var ett bra samtal utan svart och vitt, rätt och fel. Ett gemensamt utforskande tror jag. Det började med att någon beklagade sig över hur mycket av den lilla tid som återstår på terminen som går åt till ”struntsaker”, som att spela brännboll. Därifrån hamnade vi i väldigt bra samtal om lärande som går att följa i våra gemensamma flöden.

Nu ska det sägas att jag arbetar på en skola som är helt befriad från traditioner om bränboll. Trots det förstår jag grejen. Det brukar bli en högre andel lektioner som används åt annat än undervisning i klassrummet. Men för mig gör det inte särskilt mycket. Visst ska kunskapskrav nås och centralt innehåll betas av, men det går lika bra att göra på en gräsplätt menar jag.

På begäran listade jag exempel på lärande som kan hända i samband med brännboll. Som den mattenörd jag är utgick jag ifrån just matematik:

• Poängräkning – Ett tillfälle att träna på att välja och använda fungerande metoder för beräkning med de fyra räknesätten. Dessutom blir det, om man är smart och med jämna mellanrum ber eleven att summera den aktuella ställningen, ett sätt att kombinera huvudräkning med skriftliga räknemetoder.
• Chansningarna – Genom att chansa på att hinna får man ett superbra tillfälle att träna på att mäta och uppskatta bland annat tid och avstånd.
• Lyrorona – När du står i utelaget och försöker fånga bollen i en lyra har du en chans att visa hur grymt bra du är på att uppskattar föremåls banor. Även om det inte innefattar formella beräkningar så ger det en nog så viktig känsla för matematik.
• Avläsningen – Både den som slår och de som försöker fånga gör inför varje slag en uppskattning av å ena sidan vart det är bäst att sikta och å andra sidan vart bollen lär landa. Båda fallen bygger på en underliggande sannolikhetsbedömning. Lägg till resonemanget ”Vilket racket ska jag välja?” vilket är ett möte mellan självkänsla och just sannolikhet.

Jag vet egentligen inte riktigt varför, men mitt och Mats twitter-samtal har jag burit med mig det senaste dygnet. Kanske för att vi på jobbet numera tvingas lämna in formella riskbedömningar inför varje moment som innebär att vi lämnar skolans område. Annars kan vi som enskilda lärare åka dit. Egentligen hade det varit bättre om vi inför varje aktivitet utanför skolan gjorde en pedagogisk analys av den här typen istället….