Det är direkt efter lunch och jag har matematiklektion med VFU-klassens elva åttaåringar. I efterhand visade det sig att det jag tog med mig därifrån egentligen mer faller inom ramen för svenskämnet. Materialet som eleverna arbetar med är framtaget av min tillfälliga LLU (handledare) och ska träna ett av kursplanens mer svårtolkade mål, nämligen det om rumsuppfattning.
En av uppgifterna går ut på att eleverna ska rita dit olika föremål på givna platser utifrån en förtryckt figur. (”Rita en banan OVANFÖR apan”, typ). Den näst sista uppgiften var att rita en fjäder under det för tryckta föremålet (som antagligen inte var en apa när jag tänker efter). Efter det frågade materialförfattaren ”Vad är lättast?” Svaret är självklart.
Logiska Pojken (skriver i sitt häfte): Att gå.
Ännu en gång kommer jag på mig själv med att förbanna den gamla regeringen som i början på nittiotalet la ner den statliga läromedelscensuren. Den var inte helt tokig.
