Jag har funderat lite och kommit fram till att jag har en del att skriva sambandet mellan digitala verktyg och en annan ingång till det här med studieteknik. Här är första delen:
Häromdagen hade jag en intressant insikt i mitt klassrum. Hälften av tiden frågar mina elever om de får lyssna på musik när de arbetar. Eftersom jag själv koncentrerar bättre med musik, i alla fall i vissa sammanhang, så vet jag att det ibland är klokt. Därför säger jag ja. Men problemet är, och här kommer insikten: När de lyssnar på musik så gör de det via YouTube vilket betyder att de var och varannan minut tvingas avbryta sitt lärande för att byta klipp. Dåligt upplägg!
Lösningen blev att lägga en halv lektion på att låta kidsen göra egna spellistor i klasskontot. Från vår Google Site har jag länkat direkt till kanalens spellistor vilket gör att de kan hitta sina egna och andras listor lätt som en plätt. Med den gemensamma överenskommelsen att de i framtiden startar en spellista och sedan fokuserar på skolarbetet hoppas jag komma runt den enda nackdelen jag kan hitta med arbetsmusik via Youtube.
Dessutom är det intressant hur engagerade kidsen är i att hitta bra musik åt varandra och att kolla in varandras musiksmak. När jag igår kväll gick in för att se resultatet av vårt arbete upptäckte jag på tidsmarkeringarna att så gott som alla spellistor hade uppdaterats under eftermiddagen/kvällen. Jag är hyfsat säker på att jag inte kommer behöva lägga mer lektionstid på det här. Det är liksom en metod som är så elevnära att den lyfter sig själv från start.
Kommentera