Lärarnas Bilbo Bagger

Mådagmorgon och jag sitter på Högskolan redan vid sju när vakten kommer och låser upp. Litteraturen som borde vara läst är ännu ett outforskat område, vilket är ett problem eftersom den ska disktueras om ett par timmar. Med kaffe och klassisk musik ifrån Spotify sätter jag mig i matsalen och läser. Dagens litteratur är skriven av bland annat Mikael Alexandersson, en tillsynes mycket klok man. Jag får känslan av att om hela lärarvärlden hade varit Hober så hade han varit vår Bilbo Bagger. Läs vad han (och hans kumpaner) har att säga om kunskap som begrepp:

”Vår förståelse av kunskapsbegreppet är att kunskap kan beskrivas som ett medel för människans strävan att organisera världen. I utbildningssammanhang har denna organisering skett i så kallade ämnen. Kunskapsmassan, dvs den mängd kunskap som utvecklas, förändras kontinuerligt avseende volym, tillväxttakt och struktur. Kunskap finns ”lagrad” i skrivet material, bilder, filmer etc. Den kan skapas och har skapats av människor när den görs tillgänglig för andra att tolka. Kunskap hos människor ger således upphov till kunskap i samhället, och kunskap i samhället kan ge upphov till kunskap hos människor. Idag kan vi på helt andra sätt
än för bara några decennier sedan förstå omvärlden, gripa in i den men också dra nya slutsatser av våra handlingar. Vår kunskap förändras med andra ord. När kunskapsmassan utökas förändras också det sätt på vilken den organiseras. Nya discipliner uppstår, frågor som tidigare behandlades inom en disciplin, fodrar idag samverkan mellan olika discipliner med
tvärvetenskapliga ansatser som följd.”

När jag läser det här får jag en känsla av storhet, som att det noblaste en person kan arbeta med är kunskap. Förmedling av kunskap, förädling av kunskap, förstorning av kunskap, fördelning av kunskap.

Framför allt gillar jag ”Idag kan vi på helt andra sätt än för bara några decennier sedan förstå omvärlden, gripa in i den men också dra nya slutsatser av våra handlingar. Vår kunskap förändras med andra ord. När kunskapsmassan utökas förändras också det sätt på vilken den organiseras.”

Kan man se det som ett argument för att se över hur vi organiserar skolan? Jag tolkar det här som att det blir allt mer vansinnigt att skilja matematikundervisningen från fysik-, kemi-, samhällskunskaps- och musikundervisningen. Eller?