En tredje och sista reflektion jag har om Ericssons mini-dokumentär om The Future of Learning handlar om motivation.
Framåt slutet av filmen nämner en av de intervjuade herrarna (varför är det nästan bara män när de flesta lärarna är kvinnor!?) att vi måste få barnen att vilja ha det. (”Get the kids to want it!”). Det är väl något som vi alltid har försökt, tänker jag och försöker tänka att det är en utmaning för andra skolsystem än det svenska. Sen minns jag tillbaka till en av alla fransklärare jag hade på högstadiet. Hon gav sig fan på att under vår första lektion tillsammans förklara varför grammatik är det bästa som finns. Tre veckor senare var hon utbränd…
Efter en stunds funderande kommer jag fram till att det som efterfrågas i filmen är något fundamentalt annorlunda än det som vi håller på med. Istället för att lägga massa tid på att få barnen att tänka som oss borde vi låta skolan bygga på det barnen tänker. Jag skulle med all sannolikhet ha intresserat mig för fransk grammatik, medvetet eller omedvetet, om vi istället hade börjat i att göra det som är intressant: studera kulturen och utforska kommunikationen.
Det här är en resa som många lärare i Moderna språk har genomgått de senaste 10 åren. Kanske är det läge att resten av skolan hakar på och tar vid?
Jag tror det handlar om konkreta handlingar. I filmen pratar samma expert om att vi måste lära kidsen att komma på kluriga lösningar på intressanta problem. Det borde prägla allting vi gör.
Kommentera