Varje morgon börjar jag på ungefär samma sätt. Som alla andra har jag en morgonrutin. En del är av den är att kolla twitter, vilket jag efter idag funderar på att sluta med. Det första som mötte mig i textväg var @frkpernilla som skrev något om att hon trodde att hon drömt att någon ville införa betyg från år tre. Det visade sig inte vara en dröm. Tvärtom. Efter det kom en förmiddag med många tweets, en debattartikel, en streamad presskonferens och sen ännu fler tweets på samma ämne. Jag ska inte ge mig in på själva förslaget i sig förutom att notera att det här är ett paket av många olika förslag som dessa politiker har funderat på i över ett års tid. En del förslag förtjäna betydligt mer beröm än de får. Obligatorisk förskoleklass, en individuell ”behovsanalys” när man börjar första klass och ett nationellt mätsystem som inkluderar formativ bedömning som en central del är några exempel. Sen finns det allt det där andra som får all uppmärksamhet, både i media och på twitter.
Det är när samtal blir så där sneda som jag bara känner för att säga upp mig, hyra ut min lägenhet och flytta tillbaka till USA där jag spenderade en del av min uppväxt. Gudarna ska veta att det är ett vrickat land men i just de här avseendet har de kommit längre än oss. Och det är lite osmakligt att våra makthavare inte har bättre förmåga att se och lära av länder som ligger tio år längre fram. President Bush den yngre införde ett nationellt system prov som skulle genomföras i slutet av varje årskurs, No Child Left Behind. De körde på den linjen fullt ut. Resultatet blev en skola där värden som kreativitet, individanpassning, öppenhet för faktumet att barn växer i olika takt och en vilja att möta eleverna där de är ersattes av undervisning för provet (”Teaching to the test”). Reaktionerna lät inte vänta på sig och idag är standardiserade tester något mycket kontroversiellt i USA. Jag hittade det här talet av Barack Obama som kan illustrera den tanken. Notera att talet hölls 2007, för sex år sedan.
Det ärt något mycket intressant som händer här. Förutom att Obama talar på ett sätt som Tomas Tobé bara kan drömma om så visar det en visdom som vi borde vara mycket ödmjuka om. Det här är ett tal inför en skara fackligt ansluta lärare och frasen ”The teachers I’ve met didn’t devote their lives to testing, they devoted them to teaching, and teaching our children is what they should be allowed to do” har fastnat hos mig.
Varför kan inte våra politiker prata på det sättet?
Vill du läsa hela talet kan du göra det här.
Jag har bestämt mig för att hoppa på utmaningen #Blogg100 som handlar om att skriva ett inlägg per dag i hundra dagar. Jag hoppas att det ska inspirera mig att ägna mer tid åt skrivandet och reflekterande som omfattar den här bloggen. Därav den lilla siffran i början på inlägget.
Kommentera