Av en slump gjorde jag en fantastisk insikt idag.
Sedan ett år tillbaka jobbar jag med att utveckla formativa bedömningsmetoder i min undervisning. Det har varit en en superintressant upplevelse som jag märker har haft effekt på mina elever. Det är inte alltid skolutvecklingsprojekt märks på eleverna, men riktigt formativa metoder har det. Idag hade jag en lektion med mina tio stycken tioåringar i år fyra. Det har vi varje vecka. Den här veckan handlar det om matematik, geometri och area på trianglar. Det är ett rätt nytt område för dem och meningen med den här lektionen är att de ska se sambandet mellan arean på trianglar och kvadrater/rektanglar och att man med hjälp av de två kan beräkna arean på en väldigt många olika figurer genom att kombinera dem.
De sista femton minuterna på den drygt 50 minuter långa lektionen använde jag till att ge dem en fri uppgift att lösa: beräkna arean på en månghörning formad som en davidsstjärna. Några av eleverna grupperade ihop sig i par och satte sig ner i ett hörn. Sex eller sju av eleverna samlades runt min ritning, som låg på ett ståbord jämte en aktiv dokumentkamera. En av eleverna fastnade direkt och därför valde jag att sätta mig vid henne för lite one-on-one-tid. (Det är guld att få ha den möjligheten!) Samtidigt märker jag att jag har full koll inte bara på vad som sägs utan också vad som görs och vad som skrivs vid ståbordet och mina sex-sju elever. Då insåg jag att den här dokumentkameran har en inbyggd inspelningsfunktion. Den är ju perfekt!
Föreställ dig att man samlar ett par elever som tillsammans ska lösa en uppgift. Villkoret är att de inte får flytta på uppgiftspappret och att alla ska delta. Samtidigt filmar man med dokumentkameran och eventuellt en extern mikrofon. Förutom att hela klassen kan följa resonemang och tankegångar utan att det för den delen blir en bökig redovisningssituation så finns hela processen filmad och dokumenterad utan att det är i vägen. Jag kan kolla i efterhand. Eleverna kan utvärdera och utveckla sitt arbete i efterhand. Det är fullt möjligt att gröa flera redovisningar samtidigt utan att missa något. Man kan jobba med formativa kompisvärderingsmodeller så som Två stjäronor och en önskan utan att behöva begränsa underlaget.
Jag tror att det kan växa och bli en kanonbra grej!
Jag har bestämt mig för att hoppa på utmaningen #Blogg100 som handlar om att skriva ett inlägg per dag i hundra dagar. Jag hoppas att det ska inspirera mig att ägna mer tid åt skrivandet och reflekterande som omfattar den här bloggen. Därav den lilla siffran i början på inlägget.
Kommentera