Idag är måndag. Jag har haft samma mattelektion om mätning, tid, klockan och hur digital tid skiljer sig från analog tid. Ett intressant område som mina elever uppenbarligen behöver träna mer på.
I samband med det har vi (jag och mina kollegor) diskuterat didaktiska vägval runt klockundervisning. Precis som med läsning är det något som behöver mängdtränas i naturliga kontexter. Då är det lockande att tänka att föräldrarna borde ta ansvar för det. De allra flesta föräldrar gör det.
Samtidigt är det, precis som med läsning, inte säkert att alla familjer har möjligheten att fokusera på saker som att med regelbundna mellanrum fråga sina barn vad klockan är. Det kan vara allt från socio-ekonomiska faktorer till tillfälliga hinder i familjepusslet.
Jag kan inte tänka mig att en skola lyckas om den blir ett hinder i familjers försök att gå saker att funka. Tvärtom måste vi anstränga oss för att ge hemuppgifter som underlättar vardagen och motiverar elever att se skolans och lärandets roll i vardagslivet.
När det kommer till att undervisa om klockan tror jag på att skolan har ett ansvar i att förklara grundkunskapen som behövs för att kunna mängdträna. Sen kan träningen komma hemma eller i skolan. Om vi ser till att alla som jobbar runt barnen tar ett gemensamt ansvar kan vi erbjuda samma kontrxtuella mängdträning. Därför ska jag imorgon be husmor, vaktis och skolmormor att klockförhöra mina elever.
Jag har bestämt mig för att hoppa på utmaningen #Blogg100 som handlar om att skriva ett inlägg per dag i hundra dagar. Jag hoppas att det ska inspirera mig att ägna mer tid åt skrivandet och reflekterande som omfattar den här bloggen. Därav den lilla siffran i början på inlägget.
Kommentera