Den här berättelsen är inte min utan en väns. Hon är inte en del av skolväsenden men nyfiken och empatisk i sin natur. Därför reagerade hon när hon en dag satt på tunnelbanan när en skolklass gick ombord. Några elever satte sig nära henne och började samtala på sitt modersmål. Deras lärare avbryter dem och påminner dem om att ’på vår skola pratar man svenska’.
En stund förflyter innan de återupptar konversationen vilket föranleder att samma lärare säger till en gång till. Denna gång heter det att alla andra språk är förbjudna.
Här någonstans reagerar min vän och ifrågasätter om skolan verkligen förbjuder modersmål. Då får hon höra att hon inte har med det att göra, vilket kanske är sant. Men samtidigt är det en del av allas vår kollektiva professionalitet som dör varje gång någon lärare blir ifrågasatt men inte kan svara bättre än så.
Jag hörde om den här berättelsen för några dagar sedan men den har bitit sig fast. Det här är en klok kvinna som vet bättre än att ge sig hän tanklöst skolhat. Hon har noggrannt vägt möjliga för- och nackdelar med ett sådant språkförbud innan hon bestämt sig för att gå vidare och ifrågasätta mer. Själv undrar jag om det verkligen kan finnas någon fördel alls med att förbjuda modersmål. Jag kan inte komma på någon. Kan du?
Jag har bestämt mig för att hoppa på utmaningen #Blogg100 som handlar om att skriva ett inlägg per dag i hundra dagar. Jag hoppas att det ska inspirera mig att ägna mer tid åt skrivandet och reflekterande som omfattar den här bloggen. Därav den lilla siffran i början på inlägget.
En kommentar
Ulrica
Posted on 2013-03-17 at 22:11Hej! Jag läser just nu in SVA behörighet och jag kan inte nog understryka det farliga och fientliga i att förbjuda elevers modersmål i något sammanhang! Det finns inget samband mellan att inte använda sitt modersmål och att lära sig svenska -även om detta är en vanlig ”sanning” för människor som inte orkar sätta sig in i ämnet. Bra jobbat av din vän att lägga sig i, förhoppningsvis fick det läraren att tänka efter lite senare….