#37 – Bedöma tankar.

Sedane tt drygt år tillbaka genomför jag och mina kollegor en satsning på formativ bedömning. Det har, milt uttryckt, förändrat vårt sätt att planera och undervisa. Men det har också förändrat hur vi organiserar även den summativa bedömningen. Det är som om vi blivit frikopplade från förvirringen kring vad som är mål och vad som är uppgift.

Igår t.e.x. samlade jag arbetslagets elever som missat eller behöver fler chanser att nå ett visst mål i vårt nuvarande tema (litteratur, 1700-tal, upplysningen). Det resulterade i en samling högst summativa samtal om samma område som skoluppgifterna eleverna hade missat.

Ett par observationer gjorde jag under tiden:

  • Inga elever verkar vara nervösa. Det har alltid funnits nervösa elever förut vid uttalade examinationer.
  • Varenda elev som blir klar utbrister något i stil med ”Va? Är det redan klart? Jag visste inte att vi hade börjat!”¨
  • Generellt uppfattar jag att de elever som vi kanske betraktar som svaga gör sig betydligt bättre i den här observationsformen.
En av de skönare exemplen på detta kom när jag och fyra elever i år tre samtalade om olika faktorer som påverkar hälsan och hur man kan tänka runt dem. En elev tar upp vikten av att sova länge.
Jag tror att man måste sova länge för att man ska kunna lära sig mer. När man är på kvällen är det liksom lite trassligt i huvudet och på natten så är det som att det trasslar upp sig så att man kan vakna och förstå lite bättre. 
Jag är inte helt säker på korrektheten i det resonemanget. Men det är likväl både ett naturvetenskapligt resonemang (antagligen baserat på någon muntlig källa) och det innehåller en underbygd hypotes. Jag har svårt att tänka mig vilket klassiskt prov som hade kunnat fånga samma svar.

Jag har bestämt mig för att hoppa på utmaningen #Blogg100 som handlar om att skriva ett inlägg per dag i hundra dagar. Jag hoppas att det ska inspirera mig att ägna mer tid åt skrivandet och reflekterande som omfattar den här bloggen. Därav den lilla siffran i början på inlägget.

En kommentar
  • Paula
    Posted on 2013-03-21 at 08:32

    Det där du skriver om att de elever som betraktas som svaga gör sig bättre i den observationsformen fyller mig med hopp, och får mig att tänka att om inte i år, så åtminstone till nästa år, så skulle vi kanske kunna göra en satsning här också, i mitt sammanhang, och om vi inte är allihop så kanske vi ändå kan bli en grupp som tänker lika och gör lika.

    För just nu så känner jag att det saknas ett övergripande förhållningssätt, och då kommer varken jag eller vi någonstans alls. Men om man ägnar resten av läsåret till att läsa och tänka, så kanske man skulle, några stycken tillsammans, hitta en övergripande tanke att utgå ifrån, och då kanske det skulle kunna ge utslag på lektionerna i stort. Det hade varit något det! 😉

    Tack för inspirationen!

Kommentera